Tre aktivister och en sexualupplysare går ihop för att läxa upp mig för min inställning till att tjejer visar brösten på badhus. De skriver om könsdiskriminering, drar in religion genom att tala om syndafall, arvsynd och paradis, framför virriga resonemang om sex och skuld samt använder nyspråk som ”manligt kodad kropp”.
Jag ska förstå att manligt och kvinnligt är förlegade idéer, för ”i verkligheten känner sig somliga /…/ som män och kvinnor, medan ett stort flertal kan känna sig som lite av varje i olika situationer”.
Ett stort flertal, minsann? Jag tänker så här: inget kön är mer värt än det andra. Att som kvinna tjafsa om orättvisan i att inte få ha på sig endast badbyxor avslöjar att man frivilligt placerar sig i ett underläge och uppfattar mannen som ledande norm.
Kvinnor och män är inte lika. Varenda atom, varje organ i våra respektive kroppar skiljer sig åt. Vad vinner vi då på att bejaka dessa olikheter? Mycket – för att inte säga allt.
Jag älskar att sitta med min bästa vän och titta på tv-programmet RuPaul's Drag Race. Det är en dokusåpa i form av en utslagstävling där ett gäng män klär sig som kvinnor, mimar och åmar sig hej vilt för att förhoppningsvis vinna titeln ”America's next drag superstar”.
Programmet existerar av en enda anledning – det finns kvinnor och män, och de är väsensskilda.
Alla individer behöver grupper och tydliga normer att förhålla sig till, att antingen ty sig till eller ta spjärn emot. Så som deltagarna i RuPaul's Drag Race gör.
”Crossdressing” skulle inte existera om inte könsskillnader fanns. Inte könsbyten heller, för den delen. Och heller inte upprörda fjortonåriga feminister som bråkar om att få bada iförda endast badbyxor.
Tiderna förändras men könen består. Somliga hävdar att kön är en social konstruktion. Låt dem intala sig det, för det är trots allt bara ett av tusen sätt att spjärna emot normerna.
Kom dragande med sex/asexualitet, religion, heder, skuld, synd och fan och hans moster som förklaringsmodell, men för mig handlar det om något mer grundläggande än så: vi föds som män och kvinnor, ett faktum att glädjas åt och omfamna.
De som kämpar för exakt samma regler för alla, de för en kontraproduktiv kamp för sin mångfald. Ju mer de skanderar om allas rätt att vara olika, desto mer kvävs det som ska uppnås.
I könskrigarnas värld ska alla vara exakt lika olika – på deras sätt. De ser sig själva som upplysta men uppfattar inte sin egen trångsynthet.
Könsroller är en sak – de förändras litegrann över tid. Könen däremot, har funnits sedan arternas uppkomst. Att försöka avveckla dem och kalla det ”modernt” är antingen högmod eller rent vansinne.
Världen är större än så. Likaså naturen.