EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) säger sig vara orolig för utvecklingen i Afrika.

Hans sätt att bidra till förbättring är att göra – inget alls.

Fjellner var inte en av de över 400 ledamöterna som i förra veckan röstade för Europaparlamentets förslag om striktare reglering av handeln med konfliktmineraler. Han valde istället att avstå.

Mycket märkligt blir det då när Fjellner i efterhand framställer sig själv som en förkämpe för de fattiga länderna i Afrika.

Det var ett historiskt resultat som hyllades av många människorättsorganisationer och något som jag arbetat för att uppmärksamma i många år, bland annat genom seminarium, debattartiklar och aktivt arbete i EU-parlamentets industriutskott (1,2,).

Ett långsiktigt arbete som nu glädjande har gett resultat.

Förslaget innebär inte att handeln med mineraler från konfliktområden stoppas. Det handlar om att försäkra sig om att man bara handlar med lagliga mineraler från dessa områden.

På så sätt kan vi bidra till att skapa verklig utveckling i dessa områden genom en gruvindustri som gynnar lokalbefolkningen – inte väpnade grupper. Handel ska verka som en positiv kraft – inte en förstörande.

Till skillnad från Fjellner väljer jag att agera i frågan.

Inte passivt se på när Europaparlamentet äntligen tar sitt ansvar.