Hagamannen blev den 22 augusti grovt misshandlad av en eller flera gärningsmän nära sitt boende i ett elevhem i Norrbotten.
Den fråga som ställs är om detta är ett tecken på privat rättskipande, en reaktion mot ett rättssystem som agerar för vekt och mjukt mot grova brottslingar?
Inte minst mot bakgrund av att allmänhetens kommentarer i tidningar och sociala media är kluvna i den juridiska och moraliska riktigheten av denna handling.
Vilket leder till frågan om överfallet kan ses som en konsekvens (förvisso strukturell sådan, men ändock) av en pöbelmentalitet: ”Ge honom vad han förtjänar. Nio år i institutionsvård är inte tillräckligt!”.
Ser man till de studier som undersöker aspekter av denna fråga, så är det otvetydigt: Vi befinner oss inte i närheten av en öppen och påtaglig pöbelmentalitet.
Generellt kan jag säga, utifrån den forskning jag och en kollega utfört utfört (och alldeles nyligen lämnat in för granskning) av 24 europeiska länder, baserat på ESS, runda 5, från 2010 (med fullt acceptabla svarsfrekvenser) så känner den nordiska befolkningen god till mycket god tillit till rättssystemets aktörer.
Det här gäller inte minst polisens verksamhet.
Därför att vad som bestämmer relationen mellan allmänhetens tillit och rättssystemets verksamhet är graden av korruption i samhället. Just korruptionsgraden förklarar närmare 87 procent av variationen i frågan om tillit till rättssystemet.
Resterande procent förklaras i graden av bemötande från polisens sida gentemot allmänhet och brottsoffer, och effektivitet att lösa brott.
Eftersom de nordiska länderna har mycket liten korruption i jämförelse med länder som Ryssland, Ukraina, Italien, osv, så blir tilliten därefter.
Bara detta faktum undergräver föreställningen om att vi skulle ha någon pöbelmentalitet under uppgående i Norden och i Sverige.
När dessutom inte de materiella förutsättningarna av utslagenhet och utanförskap i likhet med till exempel Sydafrika, amerikanska södern och så vidare finns, då finns det inte några sociala, religiösa eller kulturella förutsättningar att pöbelmentalitet kan sprida sig.
Jag vill mena att de stämningar av att ”ge honom vad han förtjänar” vilar på tankegångar baserad på att människor i allmänhet reagerar med en ryggmärgsreaktion av en rätt oövertänkt tanke.
I enlighet med Daniel Kahnemans bok från 2014 rör det sig om automatisk och snabb tanke utan känsla av medveten styrning.
Det handlar om att allmänheten reagerar utifrån en sekundär form av missnöje mot rättssystemet, som baserar sig på till exempel polisens bemötande och effektivitet att lösa brott.
Det vi finner i vår undersökning är att om korruptionsgraden är låg så försvinner den fundamentala misstron mot rättssystemets effektivitet.
Att sedan misstroendet mot rättssystem och polis tycks vara mest utbredd bland kriminella är kanske inte helt förvånande, men eftersom denna sociala kategori är liten så ger det ingen större effekt på eventuell pöbelmentalitet hos allmänheten.
Av detta följer att det är en pedagogisk uppgift för politiska partier och ansvariga myndigheter att fostra allmänheten i hur svenskt rättssystem fungerar och vad som är den övergripande visionen och målsättningen med verksamheten.