I slutet av maj 2003 landade en 40-årig man från någon del av Asien på Arlanda i Stockholm. Det var hans första resa utomland. Han sökte asyl, fick avslag inom tre månader, men fortsatte att leva ett besvärligt liv här i Sverige.
Det är jag som skriver det här öppna brevet efter snart tolv år.
Jag har börjat arbeta redan från andra månaden i det här landet. Det tog ett år för mig att ordna ett samordningsnummer utfärdat av Skatteverket. Utan det kan man inte betala skatt. Hittills har jag betalat mer är en miljon kronor i skatt.
Språket är ett nödvändigt vapen för att överleva i ett främmande land. Jag började skriva en ordbok, svenskt-bengaliskt. Den kom ut på mitt eget förlag år 2009.
Den papperslöse räknas inte som människa. Har inga grundläggande mänskliga rättigheter. Det känns som att djur har fler rättigheter än en papperslös har.
Trots det försökte jag försörja mig på ett ärligt och hederligt sätt. Försökte alltid undvika att göra något fel.
Just nu har jag ett heltidsjobb, en deltidsjobb (timanställd), driver en städfirma med 8 – 10 fasta kunder, äger 50 procent av en indisk restaurang i Östermalm, och lite andra småsaker.
Samtidigt är jag mitt uppe i den evighetslånga processen med att få förnyat uppehållstillstånd – något jag inte har haft sedan mars 2013.
Jag lever alltså nu återigen som papperslös här i Sverige.
Öppna gränser har alltid gynnat ett land eller territorium. År 1860 införde Sverige liksom andra europiska länder fri ut- och invandring. 1914, med första världskriget upphörde den fria rörligheten, och 1917 införde Sverige pass- och viseringstvång för inresa.
Jag har själv jobbat som gränsvakt, mellan Indien och Bangladesh, och enligt mina erfarenheter finns det inga gränser effektiva nog att stoppa människors migration helt och hållet.
Nuförtiden erkänns arbetskraft som en viktig vara i ekonomin. Sverige måste, liksom hela EU, driva frågan om de papperslösa som redan finns här i Sverige och EU.
Det sägs vara omöjligt att ha öppna gränser, men faktum är att det är omöjligt att ha stängda gränser.
Häromdagen kom nyheten att Obama ger miljoner papperslösa i USA rätt att vistas i landet. Som jag ser det finns inga nackdelar. Därför bör Sverige följa USA:s exempel.
Tusentals människor dör varje månad för att de försökt att ta sig till Europa. Kanske kastas de överbord av människosmugglarna när kustvakten kommer, eller så kvävs de i slutna containrar.
Vad är det för fel att ge uppehållstillstånd till personer som redan finns här?
Människor som försörjer sig själva och familjen, som har etablerat sig i samhället, lyder alla lag och regler i landet, lever ett hederligt liv och fullföljer alla krav att vara en hederlig medborgare.
Varför gör inte Sverige som Obama?