Det rådde dämpad stämning i Berlins U-Bahn nu på förmiddagen.

Inte så att folk verkade skärrade, berlinborna är tuffare än så. De brukar gripa in när något går över styr och säga ifrån. Deras stad har varit historiens nollpunkt gång på gång. Den har bombats till ruiner. Den har sett nazistiskt och kommunistiskt förtryck.

Och i går ställdes den ansikte mot ansikte med den moderna terrorismen – i ett blodigt attentat, som i all sin förfärlighet ändå skulle kunna ha varit mycket värre.

Eftertanke, är kanske ett bra ord för att beskriva stämningen i ett för tillfället gråkallt Berlin.

Då, i förmiddags, betraktades attentatet mot julmarknaden vid Gedächtniskirche i stort sett som en avslutad händelse. Men sedan dess har det kommit signaler om att den person som gripits kanske inte är gärningsmannen. Åter är det ett pågående skede, vilket naturligtvis skapar en ny osäkerhet.

Det är alltså för tidigt för att med säkerhet uttala sig om vem som ligger bakom dådet och varför. Inte desto mindre snurrar ryktets kvarnar.

Den symbios i vilken islamistisk terrorism och främlingsfientlighet lever göds lika bra av spekulationer som av fakta.

Vad vi vet är att dådet utfördes på ett sätt som var lika enkelt som förödande. Det var även beräknande. Det skedde på en plats som alla som någon gång varit i Berlin känner till och kan relatera till, bokstavligt talat i skuggan av en krigsruin.

Det slog mot julfirande och mot människor som samlats för att umgås och ha trevligt med släkt och vänner.

Spekulationer, konflikt och skräck är terrorismens mål. I detta tycks gårdagens attentat följa en ondsint logik. Men berlinborna äger sin stad.

Därför skulle det inte förvåna mig om folk kommer att gå man ur huse när julmarknaderna åter öppnar i morgon.

I skrivande stund finns en medvetenhet om att en eller flera gärningsmän kan finnas på fri fot. Det finns även en uppmärksamhet och beredskap ifall gårdagskvällens attentat kan komma att följas av fler.

Myndigheterna tycks hantera situationen på ett kompetent och eftertänksamt sätt. Känslan är att situationen i någon mening är under kontroll. Vilket naturligtvis snabbt kan komma att förändras.

Nu väntar vi på att få en mer fullständig bild av vad som skett och på att eventuella gärningsmän på fri fot skall gripas. Då kan man dra slutsatser och ha åsikter.

Men till dess går livet vidare efter bästa förmåga.

Själv skall jag (som egentligen varken tycker om trängsel eller stora folksamlingar) ta mig samman och gå på julmarknad i veckan.

Jag gör det i ren trots mot de terrorister som försöker ödelägga vårt fria och öppna samhälle.