Igår presenterades den statliga utredning som bland annat handlar om surrogatmödraskap. Utredningen säger tydligt nej till alla former av surrogatmödraskap och är en seger för kvinnors rättigheter.
Utredningen pekar bland annat på stora risker för utnyttjande, påtryckningar och kommersialisering. Man tar dessutom fasta på många av de juridiska svårigheterna.
Hur skulle de praktiska arrangemangen egentligen gå till? Vem har rätt att bestämma över kvinnans kropp under den nio månader långa graviditeten? Har hon rätt att göra abort? Vad händer om någon av de inblandade drar sig ur?
Igår skrev två debattörer på SVT Opinion att om surrogatmödraskap inte blir lagligt i Sverige kommer människor med barnlängtan i stället tvingas att vända sig till kliniker utomlands.
Jag undrar vilka andra brott skulle man resonera så kring? När handlingar är olagliga i Sverige så är de inte det för att vi tycker att människor ska söka sig till andra länder för att utföra dem.
Surrogatmödraskap borde vara kriminellt eftersom det finns ett brottsoffer.
Därför är det också välkommet att utredningen tydligt tar ställning mot det kommersiella surrogatmödraskapet. Man vill minska svenska pars utnyttjande av kvinnor i länder där det är tillåtet, och föreslår informationskampanjer för att förhindra detta.
Det är ett viktigt kliv framåt, eftersom det markerar att alternativet inte ska vara att vända sig till ett land där kvinnor inte skyddas av lagstiftning.
Förespråkarna vill framställa surrogatmödraskap som något progressivt, men i själva verket är det kraftigt bakåtsträvande.
Barnlängtan och kvinnors rättigheter är i det här fallet intressen som står emot varandra, och vi som samhälle måste ta ställning till vad vi värderar högst – möjligheten att få biologiska barn eller kvinnors rätt över sina egna kroppar.
Sverige har ofta legat i framkant vad gäller kvinnors rättigheter. Vi har en unik sexköpslag och en stark aborträttslagsiftning.
Men kampen för kvinnors rätt till sin egen kropp får inte stanna där.
Det är dags att ta ett steg längre och stärka kvinnors rättigheter ytterligare genom att lagstifta om ett förbud mot surrogatmödraskap.
I Frankrike är till exempel ”alla avtal som gäller fortplantning eller havandeskap åt tredje part” förbjudet i lag. Till och med Europaparlamentet har tagit ställning mot surrogatmödraskap och menar att surrogathandel handlar om utnyttjande av kvinnors kroppar och reproduktion.
Det är därför glädjande att utredningen landat i att Sverige borde säga nej till alla former av surrogatmödraskap.
Längtan efter ett barn kan vara stor och det är förstås olyckligt när människor inte kan uppfylla sina önskningar. Men lösningen kan inte vara att andra kvinnor ska agera ugnar för barnlösa par.
Det är positivt att utredningen så tydligt tar hänsyn till de negativa effekterna, ett ställningstagande som också borde leda till ett förbud.
Kvinnors kroppar ska inte vara till för andra.