Det offentliga samtalet om förlossningsvården har tagit ny fart i och med nedläggningen av BB i Sollefteå.
Bland annat i SVT Aktuellt i debatten mellan Hanne Kjöller och Göran Greider.
Som vanligt handlar debatten nästan uteslutande om de blivande föräldrarna. Självklart är föräldraperspektivet centralt men det är också ett faktum att riskerna vid en förlossning är mångfalt större för barnet än för mamman.
Förlossningsdebatten behöver därför ett tydligare barnperspektiv, särskilt när patientsäkerheten är ett av de bärande argumenten för den omorganisation som pågår.
I Sverige föds världens friskaste barn. Till exempel är dödligheten numera så låg att det knappt längre finns i människors medvetande att nyfödda barn kan dö.
Av de 100 000 barn som föds årligen i Sverige dör ungefär ett barn i veckan på sin första levnadsdag och ytterligare ett hundratal under sin första levnadsmånad.
En majoritet av dödsfallen beror på för tidig födsel eller medfödda sjukdomar men även allvarliga och plötsligt påkomna komplikationer leder ibland till döden hos i övrigt friska barn.
Det är också ett faktum att nyfödda barn har ett relativt stort behov av sjukhusvård efter födelsen.
Av alla nyfödda behöver 10 procent läggas in på neonatalavdelning, något som innebär att omkring 10 000 barn inte börjar livet på BB. Varje år!
Några tusen av dessa barn vistas på neonatalavdelning för att de är för tidigt födda men majoriteten som får neonatalvård är födda i vanlig fullgången tid.
Som regel handlar de fullgångna barnens vårdbehov om relativt beskedliga problem som lågt blodsocker, gulsot eller andningsproblem av ”fostervatten i lungorna”. Men ibland behövs avancerad intensivvård för att barnet ska klara sig bra.
Även om man bara förlöser friska kvinnor med normala graviditeter på sjukhus utan neonatalvård, borde inga nyfödda barn behöva acceptera att viktiga delar i deras vårdkedja saknas.
Det ovanliga som kräver mer avancerade resurser kan ändå inträffa för barnet, det vet vi alla som jobbar med nyfödda barn. Det borde vara en självklarhet att förlossningar sker där det nyfödda barnet också kan få ett professionellt omhändertagande om det oväntade inträffar.
Det borde ses som en rättighet för barnet självt.
Den rätten borde också stå över föräldrarnas behov av att ha nära till en förlossningsenhet på sjukhus som saknar neonatalvårdsplatser.
Det är en utmaning, inte minst politiskt, att organisera förlossnings- och neonatalvården som en vårdkedja som är lika för alla föräldrar och barn i vårt glest befolkade land.
Som blivande förälder kan man ju inte heller ha hur långt som helst till en förlossningsavdelning.
Men, de långsiktiga lösningarna handlar mer om en viss centralisering, mobila sjukvårdsteam och transportmöjligheter, än om att behålla alltför små förlossningsavdelningar.
