I längdskidåkarnas OS-by har Daniel Richardsson slagit sig ned i en fåtölj på landslagets pressträff, redo för sitt andra olympiska spel.
Att den långe hälsingen sitter där borde knappt vara möjligt.
I den tragiska olyckan i somras, där en nära anhörig miste livet, ådrog sig Richardsson flera skador på högersidan av kroppen. Bland annat slets främre korsbandet i knät av.
-Men jag var egentligen aldrig nära att ge upp tankarna på OS, jag tänkte inte i de banorna, säger Richardsson till TT efter pressträffen, där nästan alla frågor riktades till Marcus Hellner.
Vill ha kvitto
Det är på Hellners axlar som de tunga blågula förväntningarna ligger i söndagens skiathlon. Richardsson är i första hand ute efter att få ett bra kvitto inför fortsättningen av OS i Sotji.
-För min del handlar det om att kanske kunna spara energi på den klassiska sträckan och ha lite ork över till fristilen. Jag vill vara med och fajtas så högt upp jag kan naturligtvis, men hur långt det räcker är svårt att säga, säger han.
-Jag har inte varit så jättehögt på skiathlon tidigare. Att kunna fajtas om topp 10 och kanske ännu lite högre, då känner jag väl åtminstone att formen är bra.
Svårt träna skejt
Efter trafikolyckan hade Richardsson länge svårt att träna skejtåkning. Men i klassiskt kom ett formbesked i OS-genrepet i Toblach, när han blev nia på 15 kilometer – bästa placeringen i världscupen i vinter.
Om den formen håller i sig i OS talar mycket för att Richardsson får chansen att vara med och försöka försvara stafettguldet som han var med och vann i Vancouver. Men det är inte bara i stafett som Daniel Richardsson drömmer om att utöka OS-medaljsamlingen.
-Där jag har störst chans tror jag är 15 klassiskt. Jag har fokuserat mer på klassiskt än skejt i år, eftersom jag inte har haft något val, säger han.
Ser du dig som en medaljkandidat där?
-Jag kan vara en av dem, men det är en lång väg dit.