– Det går ju inte bara spikrakt uppåt, utan man har perioder emellanåt när det går mindre bra och det är nyttigt. När det sedan händer igen, kan man gå tillbaka och fundera över vad man gjorde förra gången det hände. De 3,5 åren i Holland var en nyttig lärdom för mig i vad det innebär att vara professionell, vad det finns för förväntningar från klubben, media och fans. Det la lite grunden för succén som kom därefter.

Är det något som du kan dela med dig av till unga spelare, som tror att det är en lätt resa att göra?

– Det är få som lyssnar, många säger ”det var annorlunda på din tid”. Ja, det var det för man fick bara ha tre utlänningar i truppen. Men jag tycker, och det är min fasta ståndpunkt, att svenska spelare lämnar för tidigt för utlandet. En del klarar det, men de flesta klarar inte av det. Väldigt få klarar av det.

Är de unga i dag för bortskämda?

– Det är ett tufft ord, men tiderna förändras... Det har blivit en förändring i just det där med att vilja gå ända in i kaklet. Så är det i samhället också, så fort det inte fungerar på ett ställe kan man göra något annat. Men någonstans måste man våga, och framför allt, orka gå hela vägen – fast det är lite motigt. Och det kan jag känna, att det är många som ger upp alldeles för tidigt.