Anna Haag, som tävlar för IFK Mora, har blandade känslor inför det faktum att VM i Falun nu närmar sig med stormsteg.
– Det känns som man har gått och väntat väldigt länge nu. Det är skönt att säsongen kommer igång, och det känns riktigt pirrigt att det är bara 100 dagar kvar till VM drar igång. Det är då det gäller. 100 dagar går väldigt fort. Det är lite skräckblandad förtjusning, säger 28-åringen till SVT Sport.
Förra säsongen var strulig och OS-platsen var inte given. Därför är det med lite extra ödmjukhet hon nu blickar framåt.
– Man ska komma ihåg att ett hemma-VM gör att alla är på tårna. Det är otroligt många tjejer som slåss om de där få platserna att få representera Sverige i VM. Jag är definitivt inte självklar för att ha en av de platserna, säger hon.
”Har funderat mycket på OS”
Haag kom till OS i Sotji med en tveksam säsong i ryggen – men var med och körde hem ett historiskt stafettguld för Sverige. Trots succén lever självkritiken, och kritiken som kom utifrån efter loppet, kvar än i dag.
– Jag har funderat väldigt mycket på det där. Det var en speciell situation. Charlotte blev otroligt hyllad för sin fantastiska insats, men jag tycker att Idas och Emmas insatser kommer lite i skymundan. Båda gjorde otroliga insatser. Det var de som la grunden. Sedan är jag fortfarande kritisk till min egen insats, även om jag gjorde det bästa jag hade kunnat göra den dagen. Jag fick förtroende att köra, och jag gjorde det på det sättet jag kunde göra.
Anna Haag, som körde tredjesträckan i segerlaget, tappade på Finland och Tyskland som växlade 25 sekunder före Sverige inför sistra sträckan. Efteråt fick hon en hel del kritik – trots att hon hade kört jämt med övriga fältet och till exempel hade 16 sekunder bättre sträcktid än Norges Marit Björgen.
– I efterhand hade jag verkligen önskat att jag hade varit i bättre slag den dagen, att jag inte hade haft ett skitår bakom mig. Det är fortfarande blandade känslor, men ingen kan ta ifrån en det man gjort och vi tog trots allt OS-guld, och även jag är en del i det.
Tremilen gav motivation att fortsätta
Hon berättar att hon kände sig pressad inför OS i Sotji, att ingenting hade funkat under säsongen och att hon bara åkte dit och försökte göra sitt bästa. En situation hon inte vill hamna i igen.
Samtidigt gav stafettguldet en positiv skjuts och hon avslutade OS med att bli elva i tremilen – ett avgörande resultat för hennes framtid som skidåkare.
– Tremilen betydde mycket. Samtidigt hade vi VM i Falun kvar. Jag hade inte slutat innan jag hade fått chansen att försöka åka det. Placeringen är inte så kaxig, men känslan jag hade under loppet gav ett kvitto om att någonstans inom mig finns det kapacitet. Dessutom, att ta OS-guldet tillsammans med de andra tjejerna. Jag ska inte stå i samma läge till nästa OS. Då ska saker och ting ha fallit på plats, jag ska så där och veta att jag gjort allt om står i min makt.
Oklart om det blir Tour de Ski eller inte
Den här säsongen är planen att tävla mycket innan jul för att sedan träna mer under slutet av december och början av januari. Därefter är det VM-laddning som gäller. Beroende på hur det går i tävlingarna tar hon beslut om hon kör Tour de Ski eller inte.
Men först och främst är det Sverigepremiären i Bruksvallarna som gäller (tävlingarna sänds direkt i SVT i samband med Vinterstudio-premiären 22-23 november).
– Det ska jag köra. Jag längtar och vet att jag kommer vara sjukt nervös när jag står på startlinjen. Alla premiärnerverna kommer skölja över en som en stor våg, det är bara att hantera och åka igenom den där helgen, säger Haag.
Såg upp till Billan Westin som sjuåring
Hösten har gått bra. Anna Haag har varit frisk, kunnat träna som hon velat och följt sin träningsplan. Nu är kroppen sugen på att åka skidor och hon vill inte träna mer på barmark.
Tankarna på VM i Falun väcker inte så mycket press utan mer positiva känslor för Haag, som kommer från Orsa.
– Jag tycker bara att det känns väldigt häftigt. Jag kommer ihåg att pappa jobbade när det var VM i Falun sist. Då var jag sju år. Jag tyckte att det var hur fränt som helst. Det är mer att ”tänk vad häftigt om jag får vara en av de som får representerar Sverige i VM, bara 10 mil från där jag växte upp, och på en stadion där jag tävlat hela livet”. Det är den känslan jag har mest.
Hur minns du VM 1993?
– Jag minns mest att pappa hade en bil och kom hem och berättade att han kört Billan Westin. Och vi fick den där ugglan som var VM-maskot 1993. Billan var min idol, det var sjukt häfigt att pappa hade kört henne. Hon var en förebild då. Det var det enda namn på en kvinnlig skidåkare som jag kunde när jag var yngre. Det var lättare att identifiera sig och se upp till en tjej när man var sju år gammal, även om Torgny Mogren var väldigt stor med de framgångar han hade.
Om Falun-VM blir lika framgångsrikt för Anna Haag som det blev för Mogren återstår att se. Klart är att hon dragit stora lärdomar från de mästerskap hon gjort så här långt.
– Allt kan hända. Och det är viktigt att inte ge upp. Så länge man tror på sig själv och mår bra så kan man plocka ut väldigt mycket mer ur sin kropp än vad man trodde man hade innan.