Hon lär om helt, för att få sin trippel-trippel-kombination så konkurrenskraftigt att hon kan köra den på tävling.
– De har en helt annan teknik här än jag är van vid och bara det tog väldigt lång tid innan jag lärde mig och gjorde på rätt sätt. Nu tycker jag att jag kommit in i det och på träningarna går det jättebra.
Joshi Helgesson är beredd att gå långt, mycket långt, för att ta sig till Pyeongchang 2018. Första anhalten är Toronto. Hon flyttade hit i höstas och tränar på anrika (bildad 1827) ”Toronto Cricket Skating and Curling Club”.
Här håller just nu världens två bästa manliga konståkare till – den regerande olympiske mästaren japanen Yuzuru Hanyu och regerande världsmästaren, Javier Fernandez från Spanien. De har, precis som Joshi Helgesson, Brian Orser som huvudtränare.
– Det var mest för tränarna som jag kom hit. Men sen för åkarna, de är jättebra. Jag får se tripplar och quadruplar varje träning. Det är jätteinspirerande.
När SVT Sport besöker ”The Club” är Joshi Helgessons andra tränare på plats, Tracy Wilson. Olympisk bronsmedaljör för Kanada på sin tid, nu uppskattad tränare och expertkommentator. De nöter teknik och mycket handlar om trippel-trippel-kombinationen.
De har tät kontakt efter hoppen, diskuterar och Wilson peppar. ”Jag hade inte tillräcklig kraft”, den svenska stjärnan skakar på huvudet och åker fram till sin tränare. ”Det ska inte vara enkelt”, svarar Wilson. ”Försök igen”.
– Hon hjälper mig mest med skridskoteknik. Hur hon vill att jag ska åka för att få mer fart, säger Joshi direkt efter ispasset (dagens andra).
Vi sitter i matsalen/restaurangen i lokaler med tunga, mörka möbler. Från curling-isen där deltagarna måste vara 80+ år för att deltaga hörs en sprucken röst, följd av applåder, ur högtalarsystemet. Dagens bäst placerade annonseras.
– Det är annorlunda än hemma. Hemma är vår klubb bara en ishall, och där är det både hockey och konståkning. Här är det bara konståkning på vår is. Man märker att det är en annorlunda klubb på så sätt att det är mycket äldre medlemmar. Man får inte ha telefon och man får inte uppföra sig hur som helst, skrattar Helgesson. Men jag trivs jättebra här.
Tavlor med namnen på åtskilliga mästare klär väggarna i konståkningshallen. Det luktar tjära, förmodligen från de massiva takbjälkarna. Isen saknar sarg och måtten är mindre än en NHL-rink. Stora speglar under ett gigantiskt klubbmärke klär ena väggen. Unga och äldre talanger tränar samtidigt. Flera pass om dagen. Plus fys i gymmet brevid.
För Joshi Helgesson är trippel-trippeln som så ofta i tankarna. Och på ”Klubben” finns de bästa förutsättningarna, i kanske världen. Trippel-trippel-kombinationen gnager och skaver. Och motiverar.
För knappt ett år sen på VM missade hon den, det blev bara ett hopp. Hon hoppas ha med den igen framåt våren.
– Men bara om den sitter. Just nu är den helt okej. Men jag behöver mer tid, mer hjälp, för att den ska bli bra igen. Nu när jag ändrat teknik är den inte riktigt så bra som jag vill att den ska vara.
Måste du ha den till OS?
– Ja, det tror jag.
Hur skulle du beskriva tekniken här?
– Man kan säga att här kör de mer den nordamerikanska stilen. Det är svårt att förklara, det blir lätt väldigt tekniskt, men t.ex. om man bara saxar framåt eller bakåt så skiljer sig stilarna i hur man lutar mot cirkeln. Det blir annorlunda mot vad jag gjort i 20 år.
– I början var det väldigt jobbigt att byta. Vissa saker är inlärda och man behöver inte tänka på dem. Nu måste jag tänka mycket och det blir inte lika bra på en gång.
Hur går det med självförtroendet?
– Alltså, jag kunde tappa det lite i början. Sen märker jag att jag går framåt och nu är jag mer säker på många saker. Då höjs självförtroendet.
Hon säger att hon är helt säker på att hon valt rätt väg, den enda vägen, för att utvecklas så mycket att hon tar sig till OS.
Delmål på färden mot Sydkorea är VM i Finland i mars. Och EM som avgörs i Ostrava veckan som kommer.
Vad är målsättningen på EM?
– Att åka två felfria program. Jag gör det ofta på träning. För mig gäller det bara att visa på tävling att jag kan också.