SVT Sport har besökt Oslo för att få veta mera om hur det gick till när världens bästa vintersportnation – det rika Norge – hoppade av sin kandidatur till vinter-OS 2022.
Norge hade en egen Olympic Lane, fram till avhoppet den 1 oktober.
Tio års arbete var förgäves för Eli Grimsby, och för politikern Stian Berger Rösland som var ledare för ansökningskommittén.
–Jag tror det var en skepsis mot pengabruket, de totala kostnaderna, men också en skepsis mot IOK och deras krav, säger Stian Berger Rösland till SVT Sport.
Ryssland dyrast någonsin
Ryssland arrangerade i vintras de dyraste vinterspelen någonsin, för åtminstone motsvarande 300 miljarder svenska kronor.
Trots att Norge skulle klara sitt OS till en tiondel av den kostnaden, föll projektet som ett korthus när tillräcklig statsgaranti uteblev och regeringen därmed sade nej.
Men i det norska misslyckandet fanns ytterligare en dimension: svårigheterna att landa ett OS-projekt i samverkan med IOK.
IOK:s kravlista täcker 7000 sidor, dessutom finns ett så kallat ”host city contract”, med ytterligare anvisningar.
Cocktail-party med kungen, fri sprit och mobiltelefoner till IOK-ledamöter sticker ut men är genomförbart.
Medan krav på alternativa strömkällor, annonsering enbart från IOK:s samarbetspartner och skattefrihet för IOK-arbetare i Norge till och med kan kräva särlagstiftning.
– Var det möjligt att genomföra dessa saker utan ändringar i den norska lagen? Vi kom aldrig helt i mål med de frågorna, men det är inget tvivel om att det är komplicerat. Man måste också fråga sig om det är nödvändigt med alla dessa krav, och kanske inse att länder som Norge och Sverige klarar sig utan 7000 sidor med anvisningar, säger Stian Berger Rösland.
Europa av banan
Eli Grimsby är noga med att påpeka att mycket av IOK:s arbete är seriöst och bra, men att IOK bör ta den norska kritiken på allvar och inleda en förenkling av ansökningsprocessen.
Sex europeiska städer – däribland också Stockholm – har fallit bort i spelet om OS 2022, efter öppen debatt och i flera fall folkomröstningar.
Något som inte är ett problem hos de två kvarvarande kandidaterna Almaty (Kazakhstan) och Beijing (Kina).
I det relativt fattiga Kina satsar regeringen självklart alla miljarder den vill på sin vinterdröm, samtidigt som det rika Norge blickar 20 år tillbaka i sin dröm om det lilla, mysiga, jordnära OS i Lillehammer.
– Arrangemang av det här slaget kan vara väldigt bra för att utveckla områden som behöver ett lyft och en utveckling, och i vår del av världen har vi kommit en bra bit redan, säger Stian Berger Rösland.
Så Holmenkollen vilar och väntar på nya vinterfester, medan Kina presenterar mångmiljardprojekt med anläggningar som i de flesta fall inte finns än.
Samtidigt som IOK just nu håller framtidskonferens för att – möjligen – möta Norges önskemål.
Norge tror på förändring
Den svenska ledamoten Gunilla Lindberg hälsar att det inte går att uttala sig om förändring förrän om ett par veckor.
– Något av det vi fick genomslag för var ju öppenhet kring de tekniska manualerna och ”host city contract”. Det är ju första gången man har offentliggjort de här dokumenten från IOK:s sida. Mitt intryck är att de menar allvar, så jag tror att man kommer att få till ändringar och en modernisering, och jag tror att det är nödvändigt, säger Eli Grimsby.
Men Norge kan få vänta länge på sitt nästa OS.