Det vore definitivt på tiden att få en kvinnlig framgång i gevärsskyttet. Senaste olympiska framträdandet i det sammanhanget var Carina Jansson i Seoul 1988! Lerduveprofiler och pistolskyttar har funnits, men nu hoppas dom att en bred satsning på geväret ska ge ett lyft.
– Det kändes som bra timing att hoppa på nu, ett intressant jobb, plus att vi har ett gäng riktigt bra intressanta aktiva, skyttar med stor utvecklingspotential, säger Edman till SVT Sport när vi möter honom på Brännkyrkahallen i Stockholm en gråkall oktobermorgon.
Han har samlat sin landslagskador för ännu ett läger ihop med sin gamla träningskompis, holländaren Dick Boschman. Han var stående skytt i världsklass, vann ett EM-guld, avverkade två OS, men lyckades aldrig pricka formen rätt där. Nu ska han lyfta svenskarna i det svåraste av skyttemomenten. Stående är den mest nyckfulla och utsatta disciplinen. Fötterna är dom enda fästpunkterna, det är en lång väg till bössan och när nervositeten slår till börjar även de mest rutinerade att darra. Ingen bra sits i en sport där centrummålet som den här dagen, när dom tränar luftgevär från 10 meters håll, är en halv mm stort!
– Vi pratar mycket detaljer, som balans, kroppskontroll, siktmedel och avtryckarteknik, säger Boschman som utöver svenska landslaget har flera tunga OS-namn på uppdragslistan.
”Har bra öga för tekniken”
Han visar med yviga gester hur höften ska vila, fötterna placeras och ställer sig långa stunder och noggrannt begrundar. Det är arbete in i minsta detalj.
– Han har väldigt bra öga för tekniken. Han säger ju inte en sak till alla, utan han ser individen, vad man behöver träna på, säger Lotten Johansson.
21-årig snickare från Jämtland som delar tiden mellan både luftgevär och 50 metersskytte 3x20 skott, grenen där de skjuter i tre olika positioner: knästående, liggande och så stående.
Vad såg han hos dig?
– Att jag spänner vänsterarmen. Det ska jag inte göra, säger hon med ett skratt och ägnar en stor del åt passet för att ta till sig dom nya rönen.
Linda Olofsson,30, är landslagets hittills främsta damskytt. En femteplats ifjol i världscupen lovar gott och hon känner att stark utveckling och just stående skyttet är det hon behöver jobba mest med.
– Det är lätt att tappa balansen, att det blir lite svajigt, det blir mycket rörelser så det gäller att tajma avfyringen ordentligt också, säger hon.
Hon gläds åt att det är en så bred topp på damsidan numera. De inspirerar varandra och konkurrensen lyfter. Målet är förstås OS i Rio 2016, men allra först att kvala in via de mästerskap som väntar de närmaste åren. Och sportchef Edman är optimistisk.
– Jag ser fram med tillförsikt. Där ser jag stora möjligheter, att vi har ett antal aktiva med och förhoppningsvis ett par tjejer, det skulle vara roligt!