Det var bokförlagets idé att ge ut hennes lyrik i en samlingsvolym, och till en början var Ann Jäderlund kritisk till att det skulle göras just nu.

– Det är lite underligt att få sina samlade dikter utgivna innan man dör, tänkte jag. Men när jag ser diktsamlingen nu så tycker jag mycket om den, dikterna blir annorlunda när det är så många. Jag vet inte om de blir lugnare på något sätt av att få hänga ihop.

I ”Dikter 1985 – 2019” har hela hennes tidigare produktion samlats.

– Jag tänker inte på mig själv som en bra poet, men jag har nog en sån förhoppning när jag skriver att jag ska påverka andra och världen men jag förstår ju samtidigt att det inte går, särskilt inte som jag skriver, säger Ann Jäderlund.

”Längtat efter att skriva enkelt”

Ann Jäderlunds beskrivs ofta som en förnyare av den svenska poesin, bland annat för hennes sätt att sätta vanliga ord i sammanhang som ger dem nya betydelser. Hennes lyrik har diskuterats, och i vissa fall även kritiserats, för att vara svårbegriplig.

– Jag kan längta efter att skriva enkelt, men det är ingen mening för mig att skriva väldigt direkt eller prosaaktigt eller talspråkligt. Man behöver inte förstå allt genom sitt förnuft.

Skrivandet en skyddad zon

För Ann Jäderlund har skrivandet blivit en skyddad zon som hon alltid längtar till. Men hon har också funderat på att sluta skriva, med anledningen att hon då skulle få mer tid att uppmärksamma sina närmaste.

– Det tycker jag är bra också, att jag liksom försöker sluta ibland. Men på något sätt så känns det som att skrivandet finns i min själ eller i mitt DNA, och jag tycker att det är skönt att få vara i den där skyddande zonen.

Se en längre intervju i Babel  på söndag 1 maj i SVT2 kl 20:00