Ett öppningsnummer med fanor i svart och vitt. Dansare i formation. Påminner om när ensemblen sjunger Do your hear the people sing på barrikaderna i musikalversionen av Victor Hugos Les Misérables. Förutom att flaggorna saknar budskap. ”Mello”, står det på dem. Du utgår från att SVT:s lördagstablå fortfarande inte är något forum för politiska slagord, men undrar vad avsaknaden av formulerad anledning till kamp betyder. Vad vill människorna på scenen? Är de hjärntvättade eller förslavade propagandamaskiner för ett stort ingenting? Obehaget startar.
Vidare: programmets husdansare är klädda som ost, jordgubbsbakelse, hummer och en klase vindruvor. Solisten på scenen kan inte sjunga. Han ropar ut meningar om grillad spädgris och biff tartar. Husdansarna snurrar och vaggar. De ser ut att vilja fly, tycker du, men antar att de hindras av någon slags elektrisk anordning under de gigantiska matdräkterna, programmerade att utdela fostrande stötar ifall någon avviker från programmet.
Du tittar – förbryllad – vidare. En artist presenteras som Kamferdrops. Hennes ansikte är maskerat, och i den förinspelade videon bär hennes gäng färgglada mössor neddragna över ansiktet med hål för ögon och mun. Ah, tänker du, punk med Pussy riot-referenser? Men nej. Istället dyker Tobbe trollkarl upp och Kamferdrops klonar sig själv till minst fem nya exemplar. De sjunger om sol. Nu är du riktigt rädd. Vem styr det här? Det här oförargligt opartiska men konstiga. Det känns som en underhållningens dystopi och du undrar förstås om det speglar samhällstillståndet i stort. Har Sverige blivit en korkad diktatur vars mål är att alla ska frossa och vara glada? Ett omvänt Hungerspelen?
Du loggar in på något socialt, digitalt forum som du minns lösenordet till och upptäcker att missnöje och åsiktsfrihet fortfarande existerar. Till och med dominerar. Du pustar ut och antar att Melodifestivalen bara måste ha utvecklats till ett mycket långt och märkligt barnprogram.
När Benjamin Ingrosso och John Lundvik går till final blir du ännu lite lugnare, och tänker att mellon bara genomgår någon typ av identitetskris medan de som tittar på den mest verkar bry sig om mellanbra och bra låtar.