I dag finns ingen statistik över hur många byggnader som rivs varje år i Sverige. Ett av syftena med den interaktiva rivningskartan är att kartlägga byggnader som är i riskzonen, och alltså fått så kallat rivningslov. Här finns exempel på allt från bostäder och funkishus från 1930-talet till kontorshus byggda så sent som på 1980-talet. På sajten finns också bilder och fakta om byggnader som räddats, eller redan rivits.
– Vi ser en massa byggnader som försvinner, men exakt hur mycket som rivs kan vi inte veta. Däremot kan man se att mängden avfall från byggsektorn ökat med 55 procent mellan 2014 och 2020, säger arkitekten Tove Sjöberg.
Kapa utsläppen genom att bygga om
Hon är en del av nätverket Acan, Architects climate action network, som jobbar för att minska byggbranschens utsläpp och värna den biologiska mångfalden. Siffror från Boverket visar att bygg- och fastighetsbranschen står för nästan 22 procent av växthusgasutsläppen i Sverige. Då är inte import av byggmaterial medräknad. Och enligt en FN-rapport som kom i höstas så skulle man kunna spara mellan 50 och 75 procent av utsläppen genom att göra om en byggnad i stället för att riva den. Det är stommen, grundläggning och fasad som är de stora miljöbovarna när en ny byggnad uppförs.
Det är för enkelt och billigt att riva fungerande byggnader i dag, tycker Tove Sjöberg och arkitektkollegan Anna Mistry Bergbom. Men de menar att det skett en stor förändring i arkitektkåren de senaste åren när det kommer till synen på rivningar.
– Tidigare har det kanske varit lite skämmigt att jobba med ombyggnationer. Det har inte varit så spännande utan man vill göra någonting nytt och sätta sitt eget avtryck. Men i och med att omvärlden förändras behöver vi också förändras i vår yrkesroll, säger Anna Mistry Bergbom.
