I veckan fick Moderna museet ta emot en donation med målningar av konstnärer som Picasso, Paul Klee och Juan Gris ur Peggy och Gerard Bonniers samling.

Familjen har också tidigare gett ett flertal mycket värdefulla verk till museet. Pontus Bonnier är son till Elisabeth ”Peggy” och Gerard och tycker att det är bra att familjens målningar nu flytta in på museet.

– Jag tycker det är jättebra att de bestämde sig för att donera verken, det är jättefint, säger han.

Växte upp bland verken

Tidigare har de hängt i föräldrarnas hem utan några särskilda försiktighetsåtgärder. Barnen fick leka som vanligt i våningen, konstaterar han.

– Men vi kanske inte fick sparka boll i de rum där de mest värdefulla verken hängde, det fanns andra rum för sådan lekar.

”Åtta små juveler”

Moderna Museets chef Daniel Birnbaum beskriver konsten som nu kommit till museet som åtta små juveler.

– Vi kan vara tacksamma att de inte försvinner ut ur landet utan på det här sättet tillhör dig och mig och oss alla. De är nu del av kulturarvet, säger han.

Men vad är de värda?

– Det vet jag inte men jag kan tänka mig att målningen av Juan Gris skulle motsvara hela vår årsbudget. Men jag kommer inte ta reda på hur mycket de olika verken är värda, för nu har de tagits ut ur den kommersiella marknaden, säger Daniel Birnbaum.

Har blivit ovärderliga

När Gerard Bonnier köpte målningarna var de visserligen dyra – men är i dag är de ovärderligara.

Om moderna mästerverk någon gång kommer ut på marknaden säljs de för fantasisummor, som när kungafamiljen av Qatar köpte Cézannes Kortspelarna för närmare två miljarder kronor.

Men Daniel Birnbaum menar att ingen kan köpa sig till en sådan samling som i dag finns på Moderna museet.

– Det finns bara några få lika fina samlingar i Europa. Inte ens ett kungahus i arabvärlden skulle kunna köpa en sådan, säger han.

Önskade sig en Mondrian

Men när målningarna köptes in var de inte lika konsthistoriskt värdefulla, även om de var värdefulla redan då.

– Vi barn tänkte inte på vad det var som hängde på väggarna. Vi trodde nog att alla kunde ha en Picasso på väggen, säger Pontus Bonnier.

– När jag var liten frågade mina föräldrar om det fanns något verk som jag skulle vilja ha. Då pekade jag ut en målning av Mondrian, utan att riktigt förstå vad det var jag pekade på. Men några år senare då kom de tillbaka till mig och sa att ”Vi är ledsna men det kommer inte bli så”. De urskuldade att de inte gav mig målningen och i efterhand har jag tänkt att det är helt otroligt.

Men kan man inte förstå att ett barn skulle vilja få något av sina föräldrar?

– Jo, det är klart, absolut. Men med tanke på min ringa ålder blev det ju en rätt söt historia att kom till mig och sa ”tyvärr, för den ska gå till Moderna museet”. Och ganska snart förstod jag ju att verket var enormt värdefullt, säger Pontus Bonnier.

”Picassomålning är så lätthängd”

Även om verken sedan länge var testamenterade till Moderna museet, fanns det ändå en liten lust hos familjen att ha dem kvar.

– Den lilla Picassomålningen är ju så fantastisk och hanterbar. Och lätthängd. Men mamma var benhård på att den skulle till museet.

– Och jag tror att det var bäst som skedde här. För då kan det inte bli något bråk mellan syskon, även om risken för det hade varit liten. Vi är alla stolta och glada att målningarna finns på museet, säger Pontus Bonnier.

Samlingen hålls ihop

Målningar som föräldrarna Peggy och Gerard tillsammans införskaffat och som hängt i deras gemensamma hem.

– På det här sättet behålls målningarna samlade, säger Pontus Bonnier.