”Solen skiner, det är varmt och vackert, jorden kunde vara en ljuvlig plats att leva på. Klockan elva idag förklarade England Tyskland krig”. Ja, så börjar Astrid Lindgrens dagboksanteckning den tredje september 1939.

Under hela kriget skrev hon om krigets fasor och vardagslivets mödor, nu har hennes dagböcker sammanställts till en volym, en skildring av andra världskriget från en svensk horisont, från en ännu opublicerad världsförfattare.

Dottern Karin Nyman ligger bakom

I en flätad korg i lägenheten på Dalagatan i Stockholm finns dagböckerna från kriget. Tolv till antalet, fulla med tidningsurklipp och förstås Astrid Lindgrens anteckningar. Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman har arbetat med sammanställningen av dem.

– Det är inte bara hennes upprörda känslor utan det är rena sakuppgifter, säger Nyman.

Hon är intresserad av världspolitik?

– Allt som händer i kriget vill hon ha med.

Fick hemlig information

Hon skriver om senaste nytt från fronten och geopolitiska betraktelser. Som beredskapsjobb satt Astrid Lindgren på säkerhetstjänstens hemliga brevcensur och möjligen bidrog detta till hennes insiktsfulla antecknande.

I dagböckerna finns också det senaste från det nära livet, om nya ransoneringar, familjelivets små bestyr och hennes egen förtvivlan inför världsläget.

– Hon skriver ju inte som författare utan för att dokumentera det som händer, berätta lite om vardagen här i det icke-krigförande landet, om sin egen familj och vad vi gjorde.

Får hjälp att minnas

Karin Nyman dyker själv upp lite här och var i boken. Något hon tycker är väldigt intressant då hon själv inte har några minnen från tiden med familjen.

– Jag minns inte vad vi gjorde den och den juldagen eller vad jag fick för födelsedagspresent det året. Det där är ju fullständigt bortglömt för mig.

Vad minns du från den här tiden?

– Jag minns det ju som en rätt så grå känsla, men vi barn visste ju inte så väldigt mycket om vad som gällde för det undadanhölls ju oss. Vi fick hela tiden bedyranden om att ni behöver inte vara rädda, kriget kommer inte hit till Sverige. 

”Märkvärdigt”

Dagböckerna vittnar om en medvetenhet om judeförföljelsernas omfattning. Redan 1940 skriver hon om koncentrationslägren. För att vara just dagböcker av någon som ännu inte är en publicerad författare är det påfallande fritt från överstrykningar och upprepningar.

– Att den här 32-åringen kunde framhärda med att sitta och anteckna vad som hände ute i världen på det viset, och texten flyter på så att det är läsvärt och fängslande, det kan jag tycka är lite märkvärdigt, säger Karin Nyman.