Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Bindefeld: ”Det här är mitt bidrag”

Micael Bindefeld tillhör den judiska församlingen i Stockholm. Utanför synagogan finns minnesmonumentet över judar som dödas i koncentrationslägren eller av sviterna därifrån. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Hans farfar miste sju syskon i dödslägren. 70 år efter befrielsen av Auschwitz delar Micael Bindefelds nystartade stiftelse nu ut stipendier till en filmare, en skådespelare och en fotograf som på olika sätt berättar om Förintelsen.

På bordet ligger ett fotografi på farfar Adolf Bindefelds stora familj där de många syskonen kärleksfullt håller om varandra. Sju av dem mördades i lägren, de flesta i Auschwitz.

Även om bilden inte fanns framme under Micael Bindefelds uppväxt var släktingarnas öde en viktig del av familjens historia.

– Det fanns alltid där. När jag berättar för mina kompisar att större delen av min familj på farfars och farmors sida gasades ihjäl, då säger alla: ”Gud vad hemskt, är det sant?”. Men vad tror ni, 6 miljoner judar dödades! Jag tror att det i dag finns 13,5 miljoner judar i hela världen. Så här ser det ut i nästan alla europeiska judiska familjer.

Stanna kvar

Farfadern, pälsfabrikören Adolf Bindefeld flyttade från den tyska antisemitismen på 1930-talet till Göteborg. När Adolfs pappa, Micael Bindefelds farfars far, var på besök i Sverige 1938 försökte sonen få honom att stanna kvar.

– Han tiggde och bad, men det gick inte att övertala honom. Han tyckte inte att det gick att leva ett religiöst judiskt liv här.

– När min pappa gick bort hittade jag brev som min farfar skrev till Gustav V. De hade spelat tennis tillsammans och farfar ville ha hjälp att få sina systrar och sin mamma ut ur Tyskland. Men inte ens kungen kunde göra något, det var redan för sent.

Fyllig adressbok

Micael Bindefeld är kommunikationsstrateg och eventfixare med fyllig adressbok. På tisdagen 27 januari, Förintelsens minnesdag, räcker prins Daniel över de två stipendierna på sammanlagt 300.000 kronor från Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. Statsministern, före detta statsministern och fem partiledare finns på plats.

– Jag har en position i samhället, ett kontaktnät med personer som jag kan göra bra saker tillsammans med. Det är väl också en av anledningarna till att jag kan göra det här, säger Micael Bindefeld.

Efter utdelningen ska sällskapet se Teater Galeasens rosade uppsättning av Tadeusz Slobodzianeks pjäs ”Vår klass”, om den polska byn Jedwabne där få rörde ens ett finger för att stoppa judeutrotningen. Även det en berättelse i linje med dem som Micael Bindefeld hoppas hjälpa fram.

– Man måste ju tro att man har kraft och ork att förändra beteenden. Det här är mitt lilla bidrag i min lilla värld. Kunskapen om Förintelsen bland ungdomar i dag är generande låg och sjunker år för år.

Yta och glamour

I sitt sommarprogram för fyra år sedan talade han om hur han, genom sitt jobb, blivit en symbol för yta och glamour. Men också om ”en genetiskt nedärvd sorg över Förintelsen” som fick honom att göra en resa, i regi av Svenska kommittén mot antisemitism, till vad som i dag återstår av nazisternas utrotningsläger.

– Det känns som om den resan förändrade mitt liv, upplevelserna men också samvaron i gruppen och samtalen.

Micael Bindefeld växte upp med både judiska högtider och midsommar. I dag upplever han en ny utsatthet hos den judiska befolkningen även i Sverige.

– Antisemitism har alltid funnits även om den är föränderlig och tar sig nya uttryck. I dag är den starkt kopplad till staten Israel. Att vi svenska judar hålls ansvariga för vad staten Israel gör är helt bisarrt.

Har du personligen varit hotad?

– Nej, men jag ger mig inte in i politiska diskussioner om Mellanöstern. Jag är medveten om att jag kanske inte alltid tänker logiskt och klart. Jag tänker på de här, säger han och slår ut med armen mot familjebilden på farfadern och dennes syskon.

– Vikten och värdet för det judiska folket att ha eget land ger mig och de flesta andra judar en möjlig reträtt när antisemitismen slår till igen.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Auschwitz befrielse 70 år

Mer i ämnet