Bodil Malmsten sa själv att det inte fanns någon skillnad mellan dramatik, skönlitteratur eller dikt. Att skriva var svårt, men hon kunde inte låta bli. Det var kanske därför det blev så många böcker till slut. Även om hon själv såg sig som enbart en skrivande person kan hon tituleras som författare, poet, dramatiker och även bloggare.
Hon föddes 1944 i Bjärme i Jämtland och växte upp tillsammans med sin mamma, sin syster och morföräldrarna. Senare, som tolvåring, kom hon till Stockholm och fick bo hos fosterfamilj i Vällingby.
Debuterade med barnbok – slog igenom med diktbok
Malmsten studerade på Konstakademien och senare skrev hon barnboken ”Ludvig åker” tillsammans med sambon och illustratören Peter Csihas. Sju år senare kom den första diktsamlingen ”Dvärgen Gustaf”. Hennes skrivande sträckte sig till slut över fyrtio år.
Genombrottet kom med diktboken ”Damen, det brinner”, som gavs ut 1984. Efter det blev Malmsten en folkkär diktare som reste runt och läste sina alster för publik. Efter att hon steg in i offentligheten har hon också varit en frekvent sommarvärd med närmare tio egna program sedan början av 80-talet och framåt.
Finistère – en viktig del i författarskapet
Till en början var det främst poesi som Malmsten skrev, men 1994 kom romandebuten ”Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån”, som nominerades till Augustpriset.
I början av 2000-talet flyttade Malmsten från Sverige till Finistère i Frankrike. Finistère kom att spela en stor roll i hennes författarskap och ett flertal böcker handlar om livet i det lilla departementet vid Atlantkusten i Bretagne. Finistère är också namnet på det bokförlag hon startade i samarbete med Modernista. Stora delar av hennes senare utgivning har getts ut av förlaget.
Bloggen ett fönster in till författarskapet
2005 startade Bodil Malmsten en blogg som även den fick namnet Finistère. Hon drev sidan i över tio år. Under sin kamp mot cancern använde hon bloggen för att skriva om hur sjukvården har havererat under byggandet av Nya Karolinska. Bloggen har också varit en fönster in till hennes författarskap och stora delar av alla anekdoter, iakttagelser och reflektioner har publicerats i hennes loggböcker. Som hon själv beskrev hemsidan Finistère till SvD: ” Där lämnar jag inte ut mig själv utan mina ord. Och det jag läst, hört eller sett”.
Även om hon var bosatt i Frankrike i närmare tio år återvände hon vid olika tillfällen till Sverige och satte upp teaterpjäser som ”För att lämna röstmeddelande, tryck stjärna” och ”Nakna damer på nedre botten”. Teaterdebuten kom 1990 när Malmstens ”På nåd och onåd” sattes upp på Plaza.
Gav ut lärobok om sina knep
Malmstens skrivstil var unik och utgick oftast från henne själv. Texterna var kanske inte alltid skrivna i förstapersonsperspektiv, men de var sprungna ur hennes sätt att se på världen och de intryck hon fick. Ur detta kom en ödmjukhet för att det hon skrev om mycket väl kunde uppfattas annorlunda av läsaren. I hennes lärobok från 2012, ”Så gör jag – Konsten att skriva”, skrev hon hur läsaren kan gå till väga för att skriva, men var hela tiden tydlig att tipsen hon gav kanske bara gällde för henne.
Skrev sammanlagt över trettio böcker
Hennes sista verk blev diktboken ”Det här är hjärtat” som kom våren 2015. Texten om sorgeprocessen efter att en älskad har dött var hennes första publicerade dikt på 22 år.
Sammanlagt blev det över trettio böcker som Malmsten gav ut, en blandning av poesi, skönlitteratur, loggböcker och teaterpjäser. Under sin livstid vann hon flera priser, bland annat Aniarapriset 1996, Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2006, Litteris et artibus 2010 och Samfundet de nios särskilda pris 2014. Skrivandet må ha varit svårt, men hon gjorde det bättre än de flesta.