16-åriga Katniss Everdeen bor i ett postapokalyptiskt Nordamerika uppdelat i distrikt. De allra flesta är fattiga, och ägnar sina liv åt att försörja ett fåtal ruggigt rika huvudstadsbor som gjort det till ett årligt nöje att se på storbildskärmar hur ytterområdenas invånare slår ihjäl varandra under ordnade former. En tävling kallad ”Hungerspelen”.

Motståndsfigur

När folket i de yttre, fattiga distrikten får nog, bryter krig mot huvudstaden ut, och så slåss de.

Regimtrogna trupper bombarderar sjukhus med civila och avrättar alla som protesterar. Katniss, spelad av Jennifer Lawrence, blir symbol för rebellrörelsens motstånd.

I den fjärde och sista filmen om författaren Suzanne Collins romantrilogi, som har svensk biopremiär i dag onsdag, har hon tröttnat på rollen som propagandaverktyg i kriget.

Filmsymbol olaglig i Thailand

Berättelsen om Hungerspelen är fiktion. Ändå har världen tagit den till sig som verklighet.

Under protesterna i Hong Kong 2014 där framförallt studentrörelsen stod i främsta leden för demokratidemonstranterna, restes tre fingrar mot himlen. En symbol för frihet och rättvisa. De tre fingrarna är en solidaritetsgest hämtad från Hungerspelens rebellrörelse. 

I Thailand slog militären fast att tre höjda fingrarna var en brottslig handling, efter att den använts i samband med protester förra året.

Handlar om arbetsmarknaden

Isabelle Ståhl, doktorand i idéhistoria och kulturskirbent, såg arbetsmarknaden och prekariatet i Hungerspelen för två år sedan. Unga som slåss mot varandra på en av den rika eliten kontrollerad gladiatorarena. Sedan dess har bok- och filmserien varit fortsatt, nästan skrämmande, profetisk. Det handlar om allt från viljan att hjälpa flyktingar till att 90-talistbloggaren Isabella ”Blodinbella” Löwengrip överger sina villkorslöst entreprenöriella ideal.

– Jag kan känna igen hur det är att vara en ung person på arbetsmarknaden i dag extremt mycket i det här. Man måste skaffa sig en säljande berättelse, bli en storyteller av sitt eget liv, säger Isabelle Ståhl.

I den samtiden spelar kampen för det egna livet störst roll. Inte striden för det gemensamma.

– I dag handlar så mycket om identitetspolitik. Utopin, att någonting ska gå att förändra på riktigt, känns extremt avlägsen. Det har skett en avpolitisering, och att prata om utopin har blivit så svårt, säger hon.

IS och universitetsuppror

Suzanne Collins skrev böckerna när USA invaderade Irak 2003.

I intervjuer har huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence dragit paralleller mellan hur IS genomfört, spelat in och publicerat avrättningar av fångar på nätet, och Donald Sutherland, som spelar Katniss Everdeens ärkefiende – den maktfullkomlige president Snow, säger att han hoppas Hungerspelen kan få unga människor att organisera sig och göra revolution, som studenterna på universiteten gjorde för femtio år sedan. En anda som gått förlorad, anser han.

I den näst sista filmen, som gick upp på bio för ett år sedan, läste många in rädslan för övervakningssamhället, NSA-skandalen och ett digitalt propagandakrig i berättelsen. Inte minst signerat Islamiska staten, som lägger miljoner på reklamfilm.

All politik går att läsa in: liberalen ser statens förtryck och individens berövade rättigheter. Socialisten koncentrationen av välfärden och samhällsklyftorna.

Riktar ilskan utåt

Ett stort och tacksamt tema, för bland samhällets unga finns en uppgivenhet om att det inte går att ändra på någonting annat än sitt eget yttre: den egna kroppen och privata meriterna, tror Isabelle Ståhl.

– Det finns ett enormt behov av någon som riktar ilskan utåt, som Katniss gör i filmerna. En omvälvande rörelse som får människorna i den här fruktansvärda diktaturen att gå ihop.

Omvändningen syns i den svenska verkligheten.

– Nu ser vi en rörelse för flyktingar, en solidaritet som knappt gick att föreställa sig för ett tag sedan. Blodinbella har gått ur Moderaterna efter att ha varit nästan en symbol för ”att anstränga sig är upp till individen”. Hon säger att hon inte tror på det längre. 

Enas i populärkulturen

När ord som förr symboliserade politisk kamp, så som ”Join the movement” och ”Keep calm and carry on”, används av storföretag i kommersiella syften, är det ironiskt att en från början kommersiell och bred filmkaraktär kan bli politisk symbol.

– När samhället är väldigt fragmenterat är det kanske film och populärkultur, det många känner till, som blir enande. Det är de symbolerna vi kan relatera till, säger Isabelle Ståhl.