– Man hör att folk ska ta samtalet om blommor och bin med sina barn. Men inte om våld. Trots att det är något som de allra flesta kommer bli utsatta för eller utsätta någon för, säger Musse Hasselvall.

Musse Hasselvall och Robert Svensson lärde känna varandra på gymnasiet genom sitt gemensamma intresse för kampsport. Sedan dess har de pratat om våld. Boken har blivit ett sätt att reflektera över det våld som följt dem genom livet. En sak de fått syn på är att samhället hela tiden premierar våldskapital. Genom att den starke blir hörd, synliggjord och lyssnad på. I stora och små sammanhang. Ofta bara genom att höja rösten eller ställa sig upp.

– Det är något med våldet som gör att man alltid får höras, säger Robert Svensson

Men är det rimligt att samhället premierar våldskapital på det sättet?

-  I den mån det går att göra något åt det måste vi acceptera att det är så, det är svårt att ta itu med något som man inte låtsas om, Säger Robert Svensson.

-  Nej, det är det såklart inte, säger Musse Hasselvall.

”Jag har utsatt andra för våld”

I boken skriver de om våldets olika sidor. Samtal med andra personer blandas med erfarenheter från deras egna liv. Det handlar om lust och gemenskap på kampsportklubben, men också om de rädslor och den sorg som både föder och följer i våldets fotspår. Under arbetets gång har de tvingats att reflektera hur de själva använt sitt våldskapital.

– Det smärtsamma med att skriva den här boken är att se sig själv som förövare. Det är lätt att bara se sig som offer när man skriver sin egen historia, säger Robert Svensson och fortsätter:

– Vi tvingade oss själva att gå igenom det här och då inser man: jag har utsatt andra för våld, jag har manipulerat andra med min våldsförmåga, jag har tryckt till andra med ett underliggande hot om våld. Samtidigt som jag varit ett offer i många andra sammanhang, säger Robert Svensson.

Våld som skapar mening

I en del av boken skriver Robert Svensson hur han var en del av kravallerna i Kungsträdgården i Stockholm i slutet av 80-talet. Det som utifrån sågs som meningslöst våld och skadegörelse, var för dem som var med allt annat än meningslöst.

– Det var extremt meningsskapande för alla som var där, det var gemenskap och det var synlighet. Vi samlades dagen efter och kollade igenom kvällstidningarna för att se vilka som vi kände som var med på bild, säger Robert Svensson.

Han tror att det meningslösa våldet som utförs i grupp är meningsskapande för dem deltar.

– Vilket inte betyder att jag försvarar det, men det är viktigt att för att förstå det, säger Robert Svensson.