Javascript är avstängt
Dokumentär om Lars Norén är som att bläddra i ett gammalt släktalbum
I veckan går ”Lars” upp på bio. Filmaren Bobo Ericzéns drygt fyra timmar långa dokumentär om en av vår tids största dramatiker: Lars Norén.
Hannes Fossbo
Det är en annorlunda film. Ni hörde: fyra timmar och kvart.
Varför ska den vara så lång?
Ja, det är klart den kunde tajtats till en smula. Men det finns en poäng med mängd och längd.
Ericzén gjorde en intervju med Norén för 18 år sedan, mötet ledde till stark och nära vänskap och sen följde han honom med kameran fram till Lars Noréns död.
Bobo frågar, Lars svarar. De pratar om, ja allt Norén gjort: om poesi och dramatik, dagböckerna och 7:3-efterspelet. Om barndom och åldrande, föräldraskap och döden.
Intervjuscener på kaféer och gator i Paris och Stockholm varvas med bilder från teatern: arbetet med uppsättningarna av Noréns sista pjäser: ”Stilla Liv” och ”Andante”.
”Lars” är en film för inbitna Norén-heads, och för människor som gärna och länge, intresserat bläddrar i dammiga familjealbum när man hälsar på hos gamla släktingar.
Uppmaning till SVT Play: sänd ”Lars” den 24 december. Så får vi faktiskt en riktigt fin Norénjul i år.
Det här är en krönika
Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §4 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.