Foto: Amir Nabizadeh/TT

”En filmvår i covidens skugga”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Våren är nästan alltid svagare än hösten men extra så i år. Det är sannerligen en filmvår i covidens skugga. 

Det skriver Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin.

Fredrik Sahlin

Filmkritiker

Inga stora titlar, få kända namn – över hälften är regidebutanter – och ovanligt många dokumentärer.

Det tar tid att producera film och det är först nu som vi får se effekten av virusets härjningar. Samtidigt som de stora satsningarna har tvingats lägga ner har de mindre projekten kunnat knalla på, med små team och dito budgetar, och inte varit lika sårbara.

Bolagen vill ju inte heller premiärsätta sina dyraste skapelser så länge det råder restriktioner.

Men vänner av verkligheten har en hel del att se fram emot, då hälften av vårens svenska filmer är dokumentärer. Däribland Excess will save us – av Morgane Dziurla Petit som gjort långfilm av sin redan hyllade kortfilm med samma namn. En hybrid mellan dokumentär och spelfilm där regissören återvänder till sin lilla hemby på den franska vischan. Skruvat om småstadsliv och önskan ut.

Vi kan bara räkna in en (1) folklig bredsida: Mårten Klingbergs Vasaloppskomedi Ur spår, som hyser Hollywood-svenskan Katia Winters svenska långfilmsdebut och Bonusfamiljens största kverulant Fredrik Hallgren.

På barn- och ungdomssidan ser det ändå rätt matigt ut. Från fantasy till könsdysfori. Och mycket annat, som två filmatiseringar av psykologen Jenny Jägerfelds romaner. Dels ADHD-komedin Så jävla easy going, dels Comedy Queen, som är regisserad av den växande registjärnan Sanna Lenken, som senast vann i Berlin för sin debut Min lilla syster, och som nu ska dit och tävla igen.

Nog kan man uppfatta ett HBTQi-tema här också, i vitt skilda titlar som de tre dokumentärerna Nelly och Nadine, Gabi – mellan åren 8 och 13 och Fördom & stolthet – en queer filmhistoria, samt den vad det verkar skruvade romanfilmatiseringen Magisterlekarna som utspelar sig på en skola där alla – elever och lärare – är bögar. Låter ju helgalet och udda. En lek med fördomar och identitetspolitik – hoppas jag.

Men mest lockar utan tvekan Svart krabba. Författaren Jerker Virdborgs dystopi från 2002 är oerhört suggestiv, det är en roman som formligen har skrikit efter att bli filmatiserad men det är alltså först nu, 20 år senare, som den kommer. Det är en thriller om ett militärt uppdrag i ett framtida Sverige i krig och med tanke på all den krigsnoja som ryssens rörelser i Östersjön har väckt i landet den senaste tiden är ju tajmingen otäckt bra. Noomi Rapace är inkallad i huvudrollen.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.