Polar Music Prize gör som amerikanska Rock´n´Roll Hall of Fame när de till slut gör high five åt hiphopen.
Men näven stannar halvvägs i jämförelse.
För när Hall of Fame valde in Grandmaster Flash som sitt första hiphopnamn någonsin 2007 var det i sällskap med The Furious Five – gruppen Flash var med om att bilda, men inte spelade in särskilt mycket musik med.
Det är alltså inte för ”The Message”, ett av hiphop- och pophistoriens största och viktigaste spår, som den nu 61 år gamle, Barbados-födde Joseph Saddler (Flash namn i passet) kommer till Stockholm i juni för att ta emot 1 miljon polarpriskronor ur kungens hand. Den gjordes av andra.
Istället bejublas han för att ha varit med om att lägga basen för den sedan två år tillbaka största musikformen i världen.
Lyssna på ”The Adventures Of Grandmaster Flash On The Wheel Of Steel”. En sann fest. Och historielektion.
Så, ungefär, gick det till när skivspelare och mixer blev ett instrument i sig. Med loopar, scratch, sampling och annat som den sedan barndomen teknikgalna Saddler (han skruvade på allt mekaniskt runt sig och retade sig på kollegors slarv) förfinat fram metodiskt steg för steg – utan att glömma bort show och tricks.
Grandmaster Flash räknas tillsammans med Kool DJ Herc och Afrika Bambaataa som en hiphopens heliga treenighet, de som på 70-talet i Bronx beredde väg åt alla de andra. Och åt popmusiken i stort.
Tillsammans med The Furious Five var grandmastern med om att vara först eller bland de första till att göra något mer av konserterna än bara en DJ, ge ut några av de första hiphopskivorna, inte minst sådana med sampling och bege sig ut på turné.
Det är stort nog. Ännu större hade årets polarpristagare blivit om han inte tackat nej till att vara med om att medvetandegöra hiphopscenen och göra den till de svartas CNN med ”The Message” 1982.
För det gjorde han. Ett Reagan-styrt USA med lågkonjuktur, arbetslöshet och fattigdom orkar inte med rap om rasism och samhälle, menade Flash, som försvann mitt i succén och tog upp karriären igen efter missbruk och bråk med skivbolag samt kollegor.
Men han lever än idag bara på sina fornstora dagar. De som Blondie sjöng om i ”Rapture”, de som porträtterades i filmen ”Wild Style” 1983 eller i Baz Luhrmanns Netflix-serie ”The Get Down”.
Polarprisarna hade såklart kunnat välja någon annan. Hans samtida kollega Afrika Bambaataa är på många sätt också intressant och i fjolårets kommentar föreslog jag Public Enemy, Dr Dre (både för N.W.A. och som producent) och Beyoncé för deras stora och mångbottnande sprängkraft. Men huvudsaken är att priset hamnade i hiphop. Allt annat vore tjänstefel