Betyg: 3 av 5
Originaltitel: Larry Crowne
Regi: Tom Hanks
I rollerna: Tom Hanks, Julia Roberts, Taraji P. Henson
På sistone har jag hamnat i en slags recensentens rävsax ovanligt ofta.
En film verkar lovande, har en snygg indielook och creddiga skådespelare. Regissören, en up and coming typ, med intressant utseende och som är övertygande i intervjuer vad gäller konstnärlig integritet och verkar ha ett fint sinne för humor, levererar en film som när det kommer till kritan visar sig vara ganska tom och menlös. Förpackningen, som filmen kommer inslagen i, lockar – kanske just tack vare bristen på glättiga och säljande attribut – men innehållet visar sig lika blekt och innehållslös som ytan ser ut.
Och den levererar inte det där elementet av eftertraktad mening, skönhet och djup. Senaste exemplet var ”Submarine” av Ayoade.
En så kallad kvalitetsfilm som inte är misslyckad men ändå medioker på grund av att den aldrig går på djupet och inte når fram.
För den som värderar yta särskilt och har ett stort intresse för image kan specialintresset göra filmen sevärd som studieobjekt.
Uppgiften blir att förklara varför en film som signalerar typisk kvalitetsfilm bara är en medioker filmövning.
Omvänt och lika svårt är att förklara varför en romkom med Julia Roberts och Tom Hanks, som utspelar sig i collegemiljö och har typiskt 80-tals manus och dramaturgi, regisserad av skådespelaren som inte gjort en intressant roll sedan 1988, ändå är sevärd.
För det är ”Larry Crowne”. Detta är en trevlig, barnvänlig berättelse – inget nytt här inte – om en hyvens medelålders kille Larry Crowne (Tom Hanks) som stortrivs med sitt jobb på stormarknad men får sparken för att han saknar högre utbildning, och tvingas ge sig själv och sitt liv en fullständig makeover.
Han skriver in sig på lokala högskolan och hamnar på en kurs där vackra men förbittrade lärarinnan Mercy (Julia Roberts) undervisar i muntlig framställning. Hon är desillusionerad och sur och har en man som sitter hemma och porrsurfar. (Ett faktum som ger en vink om att han sitter löst som make).
Tom Hanks är lufsigt klädda hygglot, Larry Crowne, som med hjälp av välvilliga skolkamrater förvandlar sig till stiliga killen hela dan, möblerar om sitt hus och sin personlighet, kör vespa och hänger med snygga collegestudenter. Han behåller hjärtat på rätta stället och förblir ärlig och god och får kyssa självaste Julia Roberts iförd sitt bästa leende i slutet.
Kan det bli bättre? Kanske det. Förmodligen. Säkert. Men också betydlig sämre. Alla gör sitt jobb och skådespelarna roar skickligt, med omisskännlig charm och välslipad talang. Budskapen; utbildning är bra, det är aldrig för sent att ändra sig, förändring kan vara svårt men nödvändigt... är helylle och sympatiska.
Inte ”Måndag hela veckan” som förändrar ditt liv med slapstick och filosofi, inte tidlöst halsbrytande som Jack Lemmon och Tony Curtis ”I hetaste laget” eller ”Bridesmaids” som blir plågsam och nästan outhärdligt skrattframkallande när humorn förlorar alla rim och reson. Inget nyskapande, bara renoverat och feng shuiat, stylat och nyfriserat.
För att få en 80-tals, snedstreck, 40-tals Hollywoodkomedi med stort H att verka 2011. Men det är mysigt och sympatiskt och känns lite som att komma hem. Julia Roberts är rolig när hon spelar blasé och dödsuttråkad. De inte längre så unga stjärnorna – och jag inkluderar den annars evigt tråkige Tom Hanks, spottar upp sig, sträcker på sig igen och flashar åter sina stjärnkvaliteter under några ögonblick.
Isabelle Espinoza