En cover på Viva Las Vegas spelas samtidigt som nakna showgirls mumsar på en man i badkaret till en lyxsvit. Nere på gatan vandrar en zombie-Elvis, eller snarare hans imitatör.
Det är en maffig öppningssekvens i musikvideoform som avhandlar zombiekatastrofens första stadie när ”Sin city” invaderas av de odöda. Militären lyckas snart isolera Las Vegas, som försätts i karantän (en av flera referenser till pandemins vedermödor).
En mystisk casinochef rekryterar legoknektar för att resa in och länsa casinots kassavalv på 200 miljoner dollar. Men de har bara ett dygn på sig innan militären släpper en atombomb på hela staden.
Hårdnackade soldater, lycksökare från gatan, regeringens spion och en tysk kassavalvsexpert bildar ett udda gäng under ledning av Scott Ward, spelad av den före detta proffsbrottaren Dave Bautista. Han är en slags budgetversion av Dwayne ”The Rock” Johnson: ett mjuktufft muskelberg, men Bautista kan mest mumla fram sina repliker och saknar Johnsons karisma. Wards dotter Kate lyckas övertala honom att följa med på kuppen för att leta efter sina försvunna vänner, men de flesta i gruppen har dunklare motiv.
Med remaken på Dawn of the dead från 2004 gjorde Zack Snyder en av de bästa zombiefilmerna någonsin. En väl avvägd blandning av exploderande skallar och metaforer om vår hjärndöda konsumtionskultur (överlevare som krigade mot zombies i en övergiven galleria).
Sedan zombiernas fadersfigur George A Romero regisserade Night of the living dead (1968) har de odöda använts som en allegori för kollektiva rädslor för allt från rovkapitalism till rasism och kärnkraft. I intervjuer har Romero betonat att han mest velat utforska människors oförmåga att hålla ihop, och att vi trots stora katastrofer beter oss själviskt och fokuserar på våra egna agendor.
Med sina korkade legoknektar i Army of the dead för Snyder vidare det arvet, även om det inte är med en fullt lika subversiv allegori.
Det är förstås logiskt att filmen utspelar sig i syndens näste, som blivit en symbol för den amerikanska drömmen om gränslöst överflöd. En naturlig plats för de odöda att samlas för att fortsätta den eviga festen. Mot en fond av verklighetens pandemi blir Zombie-Vegas en plats där de odöda är de enda som kan leva ut sina uppdämda begär. Något som lockar flera av de giriga soldaterna.
Blandningen av kuppfilm och zombiekatastof fick mig instinktivt att rygga tillbaka i avsmak. Zombie-Oceans 11? Intrycket blev inte bättre av att människorna är lövtunna rollpersoner med extra ostiga repliker, men tack vare Snyders bombastiska foto och känsla för action stängs rätt delar av hjärnan av vid precis rätt tillfällen, som när en zombietiger dyker upp och gör slarvsylta av en av legoknektarna.
I en stagnerad genre är Army of the dead också en pigg förnyare, med en extra intelligent zombiekung och hans gravida drottning som har förmågan att skapa ”alfas” – smarta zombies.
Det gör ingenting att människorna är endimensionella när de odöda har skapat ett rent episkt kungarike i Las Vegas ruiner.