Jane Birkin och dottern Charlotte Gainsbourg är så pass kända i den kulturella sfären att de inte ens behöver några efternamn: Jane par Charlotte. Så kan man i alla fall tolka filmtiteln.
Eller så anspelar den på Agnès Vardas film Jane B. by Agnès V, där filmskaparen dekonstruerar Birkin genom att låta henne spela ut olika roller, som klassisk musa, en femme fatale och komedienne.
Det tycks vara regissören Gainsbourgs ambition att visa den privata sidan av den franska nationalklenoden, modeikonen och sångerskan som också råkar vara mor, mormor och änka. För Gainsbourg ägnar inte en minut åt att förklara Birkins bakgrund, karriär eller konstnärskap, vilket är både befriande och arrogant. Antingen antas publiken veta vem Jane Birkin är (vilket är troligt) eller så är hennes karriär inte relevant här.
En tredje tolkning av titeln är därför som ett tecken på intimitet, detta är trots allt en dotters dokumentär om sin mamma.
För intimt blir det. Gainsbourg inleder med ett styltigt samtal där hon förklarar för sin mor varför hon vill filma henne: ”Att rikta kameran mot dig är min ursäkt för att få betrakta dig”. De glider över i ett lika trevande prat om barndomen och Birkin berättar hur mycket hon beundrade sin unga dotters kropp, så pass att hon en gång bad att få röra vid den. Det är intimt men känns konstigt nog inte personligt. Inte heller fotosessionen som följer där Gainsbourg dokumenterar sin mors rynkor medan de pratar om kroppens förfall.
Men detta är också filmens mest teatraliska del. Resten är ett mischmasch av fria tankar och konstnärliga collage varvat med vardagliga och konstruerade scener: Jane Birkin lagar lamm, sjunger på stora scener i New York, besöker en hunduppfödare, för samtal under ett täcke…
Ibland är situationerna krystade, ibland alldeles för vanliga och intetsägande. Men då och då hamnar de i samtal som dröjer sig kvar. Där mor och dotter inte bara närmar sig de svåra ämnena utan vågar dyka in dem. Som smärtan i att förlora ett barn och en syster. Som tragiken i att inte längre känna igen sitt ansikte. För Jane Birkin som sångerska och modeikon lever i kulturens och modevärldens minne endast som den hon en gång var. Men här försöker dottern att både hitta henne och bevara henne som hon är nu. Oftast går hon bet. Men när hon lyckas så är det hårresande fantastiskt.