Ny dokumentär: Tom Alandh om sin egen uppväxt

Publicerad

Dokumentärfilmaren Tom Alandh har riktat kameran mot otaliga kända och okända människor genom åren. Efter ett hundratal filmer om musiker, kåkfarare, kungligheter, politiker och annat vanligt folk har han nu, bokstavligt talat, öppnat en låda som även innehåller delar av hans eget liv.

Bräddfylld av fotografier, brev, dagboksanteckningar och annat som hans fosterföräldrar Oscar och Greta lämnade efter sig låg den i hans källare. Och nu har den blivit filmen ”Oscar och Greta och huset dom byggde”.

Varför tog det så lång tid för dig att öppna den där lådan, närmare 40 år? 

– När det är färskt så gör det ju väldigt ont, säger Tom Alandh. Man börjar bläddra och så minns man och så får man ett slag i skallen och börjar fundera över vad det var som hände? Och för mig som dessutom var fosterbarn var det kanske extra känsligt att jag skulle hitta saker som kändes tungt just vid det tillfället.

– Jag har ju också kommit upp i de åren då man börjar dödstäda. Och därför var det ganska viktigt för mig att gå igenom det här. 

En folkhemsberättelse

Tom Alandh som liten pojke med sina fosterföräldrar Foto: Stillbild från ”Oscar och Greta och huset dom byggde”

”Oscar och Greta och huset de byggde” är historien om människor – men också berättelsen om tiden och folkhemsbygget. ”Huset” är ett så kallat egna-hem i Norra Ängby utanför Stockholm. Man fick förmånliga lån och gjorde jobbet själv.

Men Oscar och Gretas enkla och strävsamma liv visade sig innehålla känslomässiga dimensioner som deras fosterson Tom inte hade väntat sig. Gretas kärleksbrev är innerliga och bär på en eld som överraskade honom.

Vad är det för skillnad mellan att berätta om sig själv och sin egen familj och om andra människor? 

”Jaget kräver så mycket mer”

– Det är mycket svårare att arbeta med ett ”jag”. När jag är ute och pratar med unga journalister och filmare brukar jag säga att de ska akta sig för att berätta om sin egen mor eller mormor. Jaget kräver så mycket mer än allt det vardagliga berättandet. 

Tom Alandh och Kulturnyheternas reporter tittar i lådan som filmen bygger på. Foto: Andreas Idén/SVT

– Vid tre eller fyra tillfällen kände jag; vem är intresserad av det här mer än de närmast sörjande? Jag var på väg att lägga ner vid flera tillfällen eftersom jag tyckte att det blev lite väl privat. 

Är det blygsamhet eller är det något annat? 

–  Du kan kalla det för blygsamhet eller till och med för falsk blygsamhet men det är inte på det viset. Och jag tror att de som känner mig kan intyga det. Men jag känner att min uppgift som journalist är att berätta om de människor jag möter. Andras liv. Mina egna livsbetingelser och kval tycker jag inte är intressant. Annat än i undantagsfall. 

–  Jag har ju flera lådor. Jag har både mors låda och fars låda, även om inte det kommer att bli någon film. 

– Varför inte? 

– Nej det känns som om jag har fyllt kvoten med det egna bespeglandet nu.

Se ”Oscar och Greta och huset de byggde” i SVT Play

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer