Efter att hetsätit sammanlagt tolv timmar tyskt tv-drama är det inte utan att man känner sig ein bißchen deutsch.
Jo, nu har den äntligen kommit till svensk tv, storsatsningen Babylon Berlin – en halv miljard kronor dyr serieadaption av Volker Kutschers kioskvältande kriminalroman med samma titel. Som kompensation för att vi fått vänta så länge visar SvT de två första säsongernas 16 avsnitt på ett bräde, med åtta dubbelavsnitt.
Men TV-serie låter lite futtigt. Snarare är det ett mäktigt panorama över mellankrigstiden Berlin, som ju var en turbulent historisk period och plats som fiktionsmakare älskar att återkomma till. Vilket är högst förståeligt. För där ryms så mycket: Den enligt myten galopperande dekadensen marinerad i bubbel och kokain, det första världskrigets efterbörd, det politiska tumultet i en hårt polariserad nation, som gör det möjligt att dra paralleller till nutiden.
Dessutom en rejäl dos undergångsstämning, förstärkt av att vi, tillskillnad från rollfigurerna, vet att Hitlers helvete väntar.
Det börjar som en konventionell krimintrig där krigsveteranen och kommissarien Gereon Rath åker från Köln till Berlin för att utreda en utpressningshistoria i den underjordiska porrbranschen, men väl där tar historien snart en ny vändning, och blir till den milda grad komplex att man inte kan ta för givet att manusförfattarna har koll på vad som händer, och varför. Storfinansen, den korrumperade polisen, sovjetiska spioner och gamla militärer som försöker kuppa sig till makten, jobbar alla hårt på att dra ner staden i ruinen.
Manuset är som ett fritt flöde som hittar nya fåror på egen hand. Bitvis ter det sig lite irriterande konstruerat, där rollfigurerna hela tiden springer på varandra, som om Berlin vore ett Grönköping, men oftare är det spännande och beroendeframkallande.
Och jo, det är klart att upphovsmakarna har tungan rätt i mun, mot slutet knyts alla (eller i alla fall nästan alla) intrigtrådar ihop.
Babylon Berlin bjuder också på lätt surrealistiska inslag, drömbilder, hallucinationer – och se på själva f-n, där dyker ju gamle godingen Bryan Ferry upp på nattklubbens scen och vaggar sig genom en sång på sedvanligt blaserat vis. Det är anakronism på multipla nivåer.
Kanske är hela alltet en hypnotisk dröm? I början ligger i alla fall huvudpersonen på dyschan hos en hypnotisör som ber honom att andas lugnt och släppa taget, för att kunna ta itu med sina posttraumatiska minnen från kriget, och därefter rullar hela intrigen igång, som ett sakta accelererande men sedan ostoppbart tåg.
Babylon Berlin väcker så klart minnet av Berlin Alexanderplatz, Rainer Werner Fassbinders mastodontverk från 1980, som utspelar sig på samma plats och tid i historien (jag tar för självklart att Franz Biberkopf någon gång stött på Gereon Rath när de slagit sina lovar runt stadens undre värld). Riktigt så mentalt välskapt är ändå inte den nutida serien, men produktionsvärdet är å andra sidan enormt. Maffiga masscener, återskapade bastanta byggnader, mindre gatuslagsmål mellan kommunister och nazister och en smått vrickad synkroniserad dans inne på ett av berättelsens nav, nattklubben där politiker, poliser och maffiabröder förlustar sig sida vid sida.
Det dansas för övrigt märkligt mycket. Till och med den tillknäppte huvudrollen Rath får sina infall och studsar runt som en påtänd dåtida Travolta.
Intrigens svagaste länk är styckets stora kvinnoroll, den unga fattiga Charlotte Ritter som jobbar som polisassistent på dagen och säljer sin kropp på natten, men som också, ju längre serien lider, förvandlas till en inte speciellt trovärdig Miss Marple med hattens käckt på sne’.
Tysk film hade sin första storhetstid just under Weimarrepubliken, då expressionister som Fritz Lang och F. W. Murnau skapade svartvita storverk som Metropolis och Nosferatu. Det är något som seriemakarna hyllar här, i ett fotografi som med hårda skuggor och dramatiska vinklar flirtar med dåtidens bildberättande. Det är överkurs så klart, smågodis för den som noterar det – även utan den kunskapen strålar det inspirerade bildarbetet mörkt från tv-skärmen. Och ger mersmak.
Inspelningen av den tredje säsongen har precis avslutats. Vi får hoppas det tar kortare tid för den att nå hit.
Premiär i Svt, idag 20 juni.