En inställd festival är också en festival. I alla fall om den lever vidare på nätet. Men nej… Vem försöker man lura?
Det spelar egentligen ingen roll hur hårt en festival anstränger sig för att repa digitalt liv i sitt covidsjuka projekt, man kommer ändå inte i närheten av den äkta varan: Minglet, seminarierna, visningarna med hundratals filmintresserade (och alltid väldigt positiva) göteborgare men okej, vi slipper i alla fall att köa i ett vågrätt piskande snöregn som bara västkusten kan bjuda på.
Men om man ser på årets begivenhet som inte en ordinär festival utan en modererad strömningstjänst för kvalitetsfilm så finns här mycket att gå igång på. Programmet är påhittigt, med speciella enmansvisningar, nya filmsektioner som belyser/kommenterar vårt stukade coronasamhälle – och så givetvis den sedvanliga nordiska tävlingen där vinnaren får en swish på en hel miljon kronor.
Filmerna i den sistnämnda kategorin är relativt sett breda och många av dem brukar därför också dyka upp på ordinarie biorepertoar, men eftersom det knappt finns en sådan idag lär publiktrycket på tävlingen vara extra hårt. Några möjliga vinnare:
Tigrar
Ronnie Sandahls biopic om fotbollsproffset Martin Bengtsson har redan hyllats på tunga festivalen Busan i Sydkorea.
Pleasure
Ninja Thybergs drama i porrfilmsvärlden är inbjuden till kreddiga Sundancefestivalen, men ligger snart även på göteborgsk server.
En runda till
Thomas Vinterbergs dråpliga drama om druckna danskar, med Mads Mikkelsen i spetsen, är ett måste.
Tove
Finska Zaida Bergroths biopic om mumintrollens mamma Tove Jansson.
Sannolika sevärdheter utanför tävlingen:
Knackningar
Svenska Frida Kempff har tidigare prisats för Vinterboj men långfilmsdebuterar här i fiktionsfacket med utlovat Kafka-artad psykothriller.
Sanna mödrar
Japanska Naomi Kawase (Under körsbärsträden) är en av mycket få kvinnliga regissörer som prenumererar på en plats i startfältet vid Cannes filmfestival, och Sanna mödrar var också menad att visas där 2020, innan coronan kom.
Be my voice
Efter introspektionen av det egna kärlekslivet i Anders, jag och hans 23 andra kvinnor är svenska Nahid Persson tillbaka på mammas gata med en dokumentär om aktivisten Masih Alinejad och hennes kamp mot slöjan.
The Father
Anthony Hopkins har hyllats för sin insats i denna Oscar-tippade sak om en demenssjuk man och hans medlidande dotter, spelad av Olivia Colman (The Crown).