Det norska suggestiva dramat av Marius Holst var invigningsfilmen på Göteborgs filmfestival i år och ingår också det som kallats den norska filmvågen.
Kungen av Bastöy är inspirerad av verkliga händelser om uppfostringsanstalten på den lilla ön Bastöy, i en fjord utanför Oslo. Ett fängelse som numera är känt som det första ekologiska fängelset.
Men i början av 1900-talet var anstalten något helt annat – en karg och hård plats dit pojkar med ”sociala problem” skeppades för att tuktas.
När den upproriska pojken Erling anländer till ön gör han ingen hemlighet av att han ämnar fly så fort han kan. Han blir allas huvudvärk – framför allt Olav (eller ”C1” som han kallas då pojkarnas riktiga namn raderas under tiden på ön).
C1 har varit på ön i sex år och snart kommer han äntligen bli frigiven. Att få Erling att rätta in sig i ledet och följa regler blir hans ansvar. Men det blir istället Ivar som lär sig bryta upp och vänskapen blir upptakten till en oerhört dramatisk händelse på Bastöy 1915.
Flykten från Bastöy, som på norska heter ”Kungen av Bastöy”, är en gripande historia ackompanjerad av ett oerhört stämningsfullt foto. Unga pojkar som bryts ned för att sedan byggas upp skildras i gråskala, vilket får mig att nästan huttra i biostolen.
Skådespelarensemblen består av mestadels debutanter och det finns några prestationer som verkligen berör mig. Unga Ivars alltmer kutande kroppsspråk och frånvarande blick allteftersom han systematiskt utsätts för sexuella övergrepp. Eller välkammade Ivar som måste välja mellan friheten och lojaliteten till sina medfångar.
Filmen har mycket – med saknar också en del. Den saknar rytm och tempo. Den vill berätta för mycket men gör det samtidigt för långsamt. I filmens oprövade ensemble finns ett stort undantag ? vår Hollywoodstjärna Stellan Skarsgård. Ironisk nog gör han inget vidare intryck utan jag får känslan av att rollen som den iskalla chefen för anstalten görs på rutin.
Skarsgårds persona på film är ofta lojt intensiv men denna gång känns han mest bara loj.
Sofia Benholm