– Touko Laaksonen dog 1991. Det hade varit omöjligt att göra den här filmen då, säger Dome Karukoski, som regisserat den nya filmen Tom of Finland.
Han menar att Finland blivit betydligt mer liberalt de senaste åren. En ung generation erkänner Tom of Finlands gärning, både konstnärligt och politiskt.
Maskulina omfamningar
De senaste åren har Tom of Finland blivit frimärken, musikal och kaffe. Bakom pseudonymen som gjorde sig känd för sina pornografiska motiv döljer sig konstnären Touko Laaksonen. Han föddes 1920 i S:t Karins, och började rita redan som barn. Men det var under andra världskriget, då han slogs mot ryssen, som hans särpräglade stil började utvecklas. Touko Laksonen avbildade ofta män som rörde sig i strikt manliga miljöer: soldater, sjömän, muskelbyggare och motorcyklister i ständiga omfamningar och med evigt bågnande kön.
– Han ritade sin egen pornografi, säger regissören Dome Karukoski.
Historien om Touko Laaksonen är för Dome Karukoski mycket en historia om yttrandefrihet. När Touko Laaksonen började sin karriär som porrtecknare var homosexualitet förbjudet i Finland, och konstnären riskerade fängelsestraff och antog därför en pseudonym. Han fick sitt stora genombrott när han blev publicerad i USA, där gjorde han sig ett namn inom bögmjukporrsbranschen.
Nya Mumintrollet
Touko Laaksonen blev med sina explicita teckningar så småningom en gayikon men var länge lite utav en doldis i hemlandet. Nu jämförs hans popularitet med Mumintrollets och Tom of Finland-filmen sägs vara den dyraste produktionen i finsk historia.
Filmen skildrar åren i kriget, relationen till systern, kärleken till en ung dansare. Fantasierna om bondage och läder förblir mest drömmar, gestaltade i kol och blyerts. Dome Karukoski menar att Touko Laaksonen levde ett dubbelliv och för det mesta höll sina lustar mycket hemliga.
Folklighetens faror
Du har gjort en stor och påkostad film som lockar en bred publik. Finns det en risk att man kastrerar Tom of Finland genom att göra honom folklig?
– Det är ju en historia om hans liv som konstnär. Det är inte en film om hans teckningar. Man behöver inte gilla hans teckningar för att titta på filmen. Man kan tänka att den är mainstream. Och någon kritiserar kanske och anser att vi har kastrerat honom. Men det är inte rätt, för han ville att också den heterosexuella världen också skulle förstå homosexuella minoriteter och förstå hans teckningar. Och det är en grej som filmen förhoppningsvis gör, säger Dome Karukoski.