En av Sveriges mest kända intellektuella personligheter har tystnat. Lars Gustafsson, författare, poet och professor i filosofi somnade in i sitt hem under natten till söndagen. Albert Bonniers förlag bekräftar dödsfallet för Kulturnyheterna.

Efter sig lämnar han en kulturell gärning som är svår att sammanfatta i sitt omfång och sin mångsidighet, med hundratals böcker, diktsamlingar och essäer vid sitt namn.

– Han lämnar ett vakuum efter sig. Det går inte att föreställa sig den samtida svenska litteraturen utan Lars Gustafsson, säger Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonniers förlag.

Lars Gustafsson var vid sidan av sitt omfattande författarskap en tongivande redaktör för Bonniers Litterära Magasin (BLM) i tio års tid, och en dedikerad kritiker och samhällsdebattör på Expressens kultursida,  fram till sin död.

– Det är en stor förlust. Lars Gustafsson hade en bred och djup bildning, men ägde samtidigt en otrolig nyfikenhet på framtiden och på världen, säger Karin Olsson, kulturchef på Expressen.

En litterär vagabond

Hans starka engagemang för kultur och bildning skapade avtryck i såväl litteraturen som i universitetsvärlden, i filosofin, i kulturjournalistiken och inom politiken.

Lars Gustafsson hade en professur i filosofi i Austin, USA, satt med i litterära akademier i Tyskland, och tog som liberal röst strid mot åsiktskorridorer och tryckande samstämmighet – från 70-talets socialdemokratiska dominans till samtidens polariserade bikupa.

– Han hade en stor självständighet som intellektuell i världen: Sverige kändes ofta för provinsiellt och trångt. På kultursidorna tyckte han det fanns för mycket åsiktspoliser, och för lite kunskap. Den sortens självständighet borde vara en grundpelare för alla intellektuella, säger Karin Olsson.

Kanske sammanfattade Pilotprisets jury hans gärning bäst, när de tilldelade honom priset för ”ett framstående författarskap på det svenska språket” 1996. Redan då, för 20 år sedan, beskrevs han som en ”diktarfilosof, fantast, encyklopedist och hemmastadd främling på varje breddgrad från Västmanlands slussar till Texas vidder”.

– Hans gärning är på många sätt fullständigt unik. Ständigt en samtida intellektuell, alltid lite på tvärs med samtiden. Han skrev i alla tänkbara genrer, men är nästan en egen genre – en roman av Lars Gustafsson är vindlande, den går inte att härma. Inte konstigt att han blev en av de mest hyllade och prisade svenska författarna internationellt, säger Daniel Sandström.

Från Västerås till Austin

Lars Gustavsson föddes i Västerås och visste redan som barn att han var ämnad att skriva. Han publicerade sin första roman ”Vägvila” som 21-åring, men ansåg själv att hans egentliga debut var 1959 med ”Poeten Brumbergs sista dagar och död”.

1978 disputerade han i teoretisk filosofi med avhandlingen ”Språk och lögn”. Därefter inledde han sin akademiska karriär och blev 1983 professor i filosofi och germanska studier vid University of Texas at Austin. Han innehade tjänsten fram till 2006. 

Bland Lars Gustafssons mest kända litterära verk finns bland annat ”Tennisspelarna” (1977), ”Bernard Foys tredje rockad” (1986) och ”En biodlares död” (1978). Den senare var del av hans kända romansvit ”Sprickorna i muren”, som gavs ut på 70-talet.

Aktiv debattör

Även i slutet av sitt liv var Lars Gustafsson en frispråkig kulturpersonlighet. Han engagerade sig i debatten om upphovsrätt och digitalisering, och var en flitig bloggare och twittrare.

Samtidigt fortsatte han med sitt författarskap och gav ut nya essäböcker, romaner och diktsamlingar. Hans sista verk blev 2015 års ”Doktor Wassers recept”, och en kommande diktsamling som ges ut i höst.

– Lars Gustafsson var alltid i steget, gav en ständig känsla av att vara närvarande och samtidigt komponera någonting, med antennerna riktade ut mot existensen, säger Daniel Sandström.

– När en sådan författare tystnar försvinner något: ett språk, en röst, som inte går att ersätta. Det är väldigt sorgligt.

Lars Gustafsson somnade in omgiven av sin fru och yngsta dotter. Han blev 79 år gammal.