Rudyard Kipling (1865-1936) föddes i Indien men skickades 1871 till Storbritannien för att gå i engelsk skola. 1882 återvände han till Indien och verkade där som journalist och författare under ca tio år. Under den tiden skrev han sina första berättelser om engelsmän i indiska miljöer. Efter en tid i USA på 1890-talet bosatte han sig i England.

Mycket i hans liv och författarskap genomsyrades av konservatism, militarism och imperialism. Hans dikt ”Den vite mannens börda” från 1899. USA hade precis erövrat Filippinerna och dikten publicerades som en uppmaning till amerikanerna att dela britternas försök att ”civilisera” världen.

1903 var Kipling nominerad till Nobelpriset i Litteratur men fick det då inte. Nobelkommitténs motivering löd då:

”Han fel ligger i en stundom imperialistisk chauvinism, i en nervös stil samt oförnekliga drag av cynisk ironi och vulgär simpelhet. Hans skriftsätt saknar den ädelhet, den lugna måtta, som man älskar se i ett konstverk”

Fyra år senare när Kipling nominerats för tredje gången ville Nobelkommittén rätta till det faktum att Storbritannien inte vunnit Nobelpriset i Litteratur en enda gång. Då löd motiveringen till att Kipling fick priset så här: han var ”den största och märkligaste företeelsen” i engelsk diktning. ”Han har en oerhörd iakttagelseförmåga, som med den mest förvånande träffsäkerhet återgifver verklighetens minsta detalj... Han har emellertid något mera och någonting, som röjer skalden. Han äger en beundransvärd inbillningskraft, och han gifver oss ej blott exakta kopior, utan visioner.”

Axplock ur Kiplings verk

Höglandsbilder; 1888

Soldatsånger och andra dikter; 1892

Djungelboken; 1896

Soldathistorier; 1897

Kim, hela världens lille vän: berättelse från Indien; 1901

Just så-historier; 1902

Something of Myself; 1937

Källa: Nationalencyklopedin och Nobelmuseet