”Four seasons” är baserad på en film med samma namn från 1980 och de åtta avsnitten är uppdelade i fyra årstider med lika många semestrar, med Vivaldi som soundtrack.

Den här miniserien är inte direkt dålig, men man kan ändå inte låta bli att undra varför den gjorts. Netflix hävdar att ”Four seasons” är en ”dramakomedi”, en genrebeskrivning som ofta vittnar om ett halvljummet hopkok som är varken eller snarare än både och.

Det dröjer till sista avsnittet innan jag skrattar spontant och beror inte på dåligt skrivna skämt, utan att det inte riktigt finns några. Ett förbryllande faktum eftersom serien är skapad av Tina Fey och två andra ”30 Rock” manusförfattare och är rollbesatt med några av hennes generations mest ansedda komiska talanger (Fey själv, Steve Carell och Will Forte).

Den främsta ambitionen verkar vara att förmedla igenkänning för de medelålders välbeställda med utflugna barn och en stilla undran vad som ska hända härnäst. Och det behöver ju inte vara fel, men bristen på både skämt och djup och en riktigt trött nya unga flamman-båge ger känslan av att den här berättelsen kanske borde ha lämnats i 80-talet där den föddes.

Men med det sagt, det är inget sätt en plågsam tv-upplevelse. ”Four seasons” är småputtrigt trivsam och bjuder på flera både välspelade och gripande scener, men det känns ändå som resursslöseri med så många begåvade komiker i något så slätstruket.

”Four seasons” visas på Netflix