Kanske lider han av prestationsångest. Den officiella debuten ”Channel Orange” fick strålande svårtoppad kritik och grammyprisning när albumet kom ut 2012.
Kanske tryter inspirationen. Kanske är han lite lat.
Klart är i alla fall att albumet ”Boys Don't Cry” har varit efterlängtat sedan Frank Oceans slog igenom med sin genreöverskridande r'n'b, sitt breda känslospektrum och sina kompisar i kollektivet OFWGKTA.
Det var fyra år sedan.
Låt med Clash-legender
”Channel Orange”, och det inofficiella mixtapet ”Nostalgia, Ultra” som kom ut året innan, har gått på repeat hos fans. Varje pip från Oceans kanaler har fått peppade musikmedier på tårna.
Frank Ocean har gjort små inhopp hos giganter som Kanye West, Beyoncé och Jay Z. Han har gästat Odd Future-kollegor som Tyler, The Creator och Earl Sweeatshirt.
I mars 2014 fick producenten Diplo ihop honom med The Clash-veteranerna Paul Simonon och Mick Jones i låten ”Hero”.
”That shit is fire”
Och så, i juni 2014, berättade videoregissören Nabil Elderkin plötsligt att han fått lyssna på ett nytt Frank Ocean-album, och att det var jättebra. ”That shit is fire”, sa han till Buzzfeed, och världen spände öronen.
Tre månader senare postade Ocean det lilla demospåret ”Memrise” på sin Tumblr. Inte ens två minuter långt, bestående av melankoliska wailningar och några textrader om en förlorad kärlek i burkig ljudkvalitet.
Och så gick tiden, och det blev januari 2015.
På en tribute-kväll för att hylla Aaliyah, på vad som skulle ha varit den avlidna sångerskans 36-årsdag, framförde Frank Ocean en skör cover av hennes ”You are Luhh” i svimvärdig falsett.
Det hela tolkades som en sorts harkling inför ett kommande album.
Två versioner
Och tre månader senare var Frank Ocean mycket riktigt ute på internet och utsåg juli 2015 till officiellt releasedatum. ”I got two versions. I got twoooo versions #ISSUE1 #ALBUM3 #JULY2015 #BOYSDONTCRY” skrev han på sin Tumblr-sida.
Men vad som följde var en mycket lång konstpaus. Juli kom och gick. Fans och medier tittade sig förbryllat och otåligt omkring.
Det blev höst, vinter och slutligen februari 2016 innan något nytt, kanske, hände på ”Boys Don't Cry”-fronten.
Hemlig albumfest
I slutet av månaden höll Frank Ocean eventuellt ett hemligt lyssnings-party för särskilt inbjudna VIP-gäster bakom stängda dörrar.
I alla fall enligt en mystisk ljudläcka som spreds på internet. Tre skakiga minuter med sorglig kvalitet, inspelade av vad som lät som någon som körde en bil bredvid en annan bil som spelade ljudet i sin stereo med fönstret bara halvt nervevat.
Innan filen snabbt plockades ner av stressade upphovsrättspersoner, hann internet konstatera att det lät som något som skulle kunna vara ett par raprader av Frank Ocean, följt av ett parti änglalik skönsång, följt av fler raprader i mer boppig tappning.
Nytt hopp i somras
Sedan blev det tyst igen. Till början av juli i år, när Frank Ocean i en anda av självironi lade upp en en lista med överstrukna datumstämplar på sin sajt.
Listan avslutades med ”juli 2016”. Utan överstrykning. Medier spekulerade och analyserade. Världens Frank-fans hurrade.
Men hela månaden passerade i tysthet, igen, och otålig och förbryllad besvikelse uppstod, igen.
Mystisk snickare
Och så var det augusti 2016. Nya saker hände på Oceans hemsida.
I en mystisk svartvit videoström gick en snickare omkring i någon form av lagerlokal och sågade virke.
Men en anonym medarbetare på musikjätten Apple var mer rak och tydlig i sin kommunikation: Frank Oceans album kommer att släppas den 5 augusti, sa hen till NY Times i måndags.
Sannolikt släpp
Och med tanke på hur framgångsrikt Apple har lagt beslag på större artisters nysläpp den senaste tiden, känns det osannolikt att Frank Ocean skulle kunna göra dem, och alla deras advokater, besvikna den här gången.
Fans kan nu hoppas att Frank Ocean surrats fast i ett riktigt ofrånkomligt juridiskt avtal, som kört över hans eventuella prestationsångest en gång för alla.
I så fall kan de, till slut, lyssna på ett helt och riktigt ”Boys Don't Cry” nu på fredag.