Delar av skådespelarensembeln i Game of thrones och Phoebe Waller-Bridge. Foto: TT

Game of thrones-segern var förutsägbar och feg

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Vi befinner oss i tv:s guldålder. Oavsett vad man tycker om strömningstjänsternas dominans har den stora efterfrågan på innehåll att fylla dem med lett till fantastiska storproduktioner, smala nytänkande alster och bredare representation på ett sätt som inte syns lika tydligt på vita duken. Det avspeglas dock inte i valet av bästa dramaserie under Emmy-galan.

Lydia Farran-Lee

Nöjesreporter

Jag ska säga det på en gång: Jag gillade inte Game of thrones, förstod aldrig grejen och blev glad när den äntligen tog slut. Men jag tror att även seriens fans håller med om att seriens sista säsonger knappast var fantasyeposets starkaste.

Game of thrones har slagit alla tänkbara Emmyrekord och skrapat ihop flera hundra statyetter sedan säsong ett. Flera av dem har den varit väl värd, men att ge den svagaste säsongen galans finaste pris för att ”tacka för den här tiden” känns så förutsägbart och fegt att jag får full förståelse för att tv-galornas tittarsiffror befinner sig i fritt fall.

En värdig vinnare i kategorin hade varit Succession – ett familjedrama om USA:s absoluta maktelit med tv:s minst älskvärda persongalleri.

Om dramavinnaren känns tillbakablickande kändes komedivalet desto fräschare. Visserligen har Phoebe Waller-Bridges Fleabag redan avslutats efter bara två säsonger, men serieskaparen spås en strålande framtid i branschen. Förra året lämnade Fleabag inget större avtryck i Emmy-nomineringarna, men Waller-Bridge (skapare och huvudrollsinnehavare i Fleabag) har uppnått ett kulturellt momentum: Fleabags andra säsong har lyckats fånga den breda publikens kärlek (en scen har dessutom dubbats till ”den sexigaste i modern tid”), Killing Eve – som Phoebe Waller Bridge var showrunner för under säsong ett har fått större uppmärksamhet och för några månader sedan stod det klart att Phoebe Waller-Bridge skulle skriva manuset till nästa Bond-film.

Kategorin best limited series – bästa miniserie har i viss mån blivit kategorin där lite smalare och/eller konstnärligare serier får ta plats. I och med att antalet avsnitt är begränsat behöver finansiärerna inte i samma utsträckning oroa sig för bristande lönsamhet. Att svenskregisserade Chernobyl tog hem segern var helt rätt val, jag tycker att det är årets hittills bästa serie. Favorittippad på förhand var When they see us, som på intet sätt är en dålig serie, men kanske snarare har ett viktigt samhällsbudskap än ett fantastiskt manus. Däremot plockade en av seriens huvudrollsinnehavare och stora behållning – Jharrel Jermoe – hem en statyett för bästa manliga huvudroll.

Fullständigt rånad på både nomineringar och vinster blev dystopiska pärlan Homecoming med Julia Roberts i huvudrollen och En engelsk skandal, som förvisso lyckades bräda Stellan Skarsgårds Chernobylinsats i kategorin bästa manliga biroll (Ben Wishaw) men både serien och Hugh Grants skådespelarinsats är väl värda mer kärlek än de fick.

Här ser du de bästa vinnarna:

Fleabag: Svart, roligt, kaotiskt och fantastiskt familjedrama. Phoebe Waller-Bridge vann för både serie och huvudroll.

Amazon prime video

Veep: Den politiska satirserien med Julia Louis-Dreyfus som bitter vicepresident, inkompetent president och ännu bittrare föredetting tackade för sig och har tidigare belönats med många Emmys. I år prisades den för bästa kvinnliga (Anna Chlumsky) och manliga biroll (Tony Hale) i en komediserie.

HBO Nordic

Chernobyl: Den här serien är så nära felfri man kan komma. Skådespeleri, regi, scenografi – allt sitter som en smäck. Hatten av för ständigt hattbärande Johan Renck som plockade hem bästa regi och för Cheronbyl som blev bästa miniserie.

HBO Nordic

When they see us: Gripande om den verkliga berättelsen om hur ett rasistiskt rättssystem fick fem pojkar dömda för en våldtäkt de inte begått. Serien är lite väl övertydlig i sitt ärende, men Jharrel Jerome, vinnaren i kategorin bästa manlig huvudroll, gör en strålande instats.

Netflix

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.