Jocke är en förortskille på glid. En dag åker han fast, och i fängelset hamnar han i dåligt sällskap. Så dåligt att han dras med i en serie rån följt av vapen- och knarkaffärer. Jocke är den våldsamme huvudpersonen i filmen Sökarna som hade premiär år 1993. En film som bröt mot hur dåtidens svenska ungdomsfilmer och kriminaldraman såg ut.
Det menar filmvetaren Daniel Brodén som skrivit sin avhandling om svenskt kriminaldrama. Stilidealet på 60- och 70-talet för den typen av filmer var socialrealistiskt och vardagsgrått. Berättelsen kunde förvisso berättas ur den kriminelles perspektiv, men den kriminelle skildrades ofta som ett offer.
– Om man ska hårddra det så var det på den tiden nästan alltid samhällets fel att den kriminelle blivit kriminell, säger Daniel Brodén.
Glamouriserade den kriminella livsstilen
Sökarna glamouriserade snarare den kriminella livsstilen och flirtade med en slags gangsterromantik.
– Det handlar mycket om fascinationen för den kriminelle. En scen som är typisk för Sökarna är när Liam Norberg som spelar Jocke poserar med vapen i bar överkropp framför spegeln. Det är narcissistiska, individualistiska självhävdande figurer och en slags bejakning av materialismen.
– Om man jämför med det som kom tidigare så var detta ganska annorlunda.
Enligt Daniel Brodén har kriminalgenren tidigare inte ansetts särskilt fin och det gjordes inte så mycket sådana filmer under 80-talet. Men under 90-talet blev det vanligare att skildra tung brottslighet i Sverige och att skapa underhållningsaction i svenska miljöer. Filmer som Stockholmsnatt, Sökarna och 9 millimeter banade väg för tiotalets Snabba cash, menar Daniel Brodén.
Inga rutinerade filmmakare
Men Sökarna fick kritik för att moralisera över att samhället sviker ungdomarna samtidigt som den frossar i brutalt våld, knark och snabba pengar. Flera kritiker ansåg dessutom att Sökarna överdrev tillståndet i svenska förorter. Man jämförde filmen med kvällstidningar, och tyckte att det var hårdvinklat.
– Skildringen av hur gängkriminaliteten i Stockholm leder in till tung kriminalitet, det var filmen tidigt ute med. Ända in på 90-talet fanns det en föreställning om Sverige som ett välfungerande samhälle där tung kriminalitet sågs som ett undantag, säger Daniel Brodén.
Idag är Sökarna kult. Men det blev den nästan direkt, menar Daniel Brodén, som tror att det har en hel del att göra med att den inte gjordes av några rutinerade filmmakare. Sökarna var regissörerna Daniel Fridells och Peter Cartriers första långfilmsförsök och den fick en hel del kritik för bristande dialog och skådespeleri.
– En del kultfilmer konsumeras med något slags halvironiskt perspektiv. Redan då skrattade många ju åt hur de pratade. Många kultfilmer har draget av att svenskar försöker göra internationell actionfilm men kanske inte riktigt lyckas hela vägen.
Norberg var själv kriminell
Att huvudrollsinnehavaren Liam Norberg själv var kriminell och dömd för flera rån bidrog också till att filmen blev en snackis. Ryktet gick om att filmen finansierats med hjälp av rånbytet och även om det inte finns några bevis för det, så bidrog det till filmens marknadsföring.
Men hur skulle en Sökarna för 2018 se ut? Vad skulle upplevas som nytt och kontroversiellt? Det skulle nog behöva vara en film inom någon annan genre, tror Daniel Brodén.
– Idag är många nästan trötta på kriminaldraman efter alla Johan Falk och Martin Beck. Det är nog väldigt mycket svårare att provocera med en kriminalitetsskildring idag.