– Jag har ju bott i Kina i många år. Och så kom jag tillbaka till Sverige och konstaterar att museerna håller på att politiseras och att de för ut regeringens budskap och propaganda i utställningarna, säger journalisten och författaren Ola Wong.

Den 28 september skrev han en artikel i Svenska dagbladet med rubriken ”Bah Kuhnkes kulturpolitik hotar kulturarvet”. Artikeln blev startskottet för en intensiv debatt om hur dagens kulturklimat präglas av ängslighet och normkritik, där bland andra Aftonbladets Åsa Linderborg och Axess PJ Anders Linde har höjt kritiska röster mot vad som beskrivs som en ökad politisering av Sveriges museer.

Normkritikens tvångströja

Normkritiken kallas för en tvångströja och museerna håller på att anpassas efter regeringens ideologiska agenda, menar Ola Wong, och säger att detta syns exempelvis genom rekryteringen av Ann Follin. Hon är överintendent på Statens museer för världskultur, och verkar enligt Wong för att Miljöpartiets hjärtefrågor: klimat, demokrati, mångkultur och identitetspolitik, ska realiseras på utställningarna.

– Alice Bah Kuhnke har utsett Ann Follin. På deras presskonferens läste Ann Follin och Kuhnke upp en önskelista för vad Miljöpartiet vill och hon tänker genomföra det i museerna. Det är sjukt och ovärdigt en demokrati, säger Ola Wong.

I dag svarar Alice Bah Kuhnke på Ola Wongs kritik i en artikel i dagens Svenska dagbladet. Där dementerar hon att regeringen skulle ha gett museet i uppdrag att jobba med till exempel normkritik: ”den typen av detaljstyrning motverkar museernas möjligheter att verka som kunskapsinstitutioner”.

Megafon för samtiden

Eva Myrdal är intendent på Östasiatiska museet och hon befarar att generell kompetens kommer att premieras framför sakkunnighet, framöver. Detta kan innebära att museernas föremål, i stället för att betraktas i sin egen rätt, kommer att nyttjas som megafoner för samtidens idéer.

– Säg att du ska göra något på HBTQ-temat. Du vill engagera samlingarna på Medelhavsmuseet och då är det naturligtvis möjligt att plocka en och annan marmorskultptur och sedan spegla sig själv eller varandra i den. Men det är ju faktiskt brist på respekt för föremålets historia, säger hon.

Inkludering och aktualitet

Till de nya strategierna för Statens museer för världskultur hör ökad inkludering och samtidsanpassning. Något som kritiseras för att vara kunskapsförakt: i stället för att ha intendenter med specialkompetens på olika geografiska områden säger Ola Wong att man rekryterar generalister och exempelvis prioriterar en genusintendent framför en med god kännedom om samlingarna.

Men överintendenten Ann Follin menar att det inte måste finnas en motsättning mellan en publiktillvänd och aktuell verksamhet och en god expertis på specialområdena.

– Att bjuda in besökare, att både bidra och kommentera och interagera med våra samlingar, det ser vi som en självklarhet att göra. Det innebär inte att vi frånhäver oss rollen att vara en kunskapsinstitution, när vi vill nå nya besökare och bli relevanta för fler. Det här är ju två saker som är en förutsättning för varandra, säger hon.

”Infantil plakatpropaganda”

Sedan i lördags visas utställningen Playground på Etnografiska museet i Stockholm, efter att ha visats på världskulturmuseet i Göteborg. I sin artikel exemplifierar Ola Wong museernas politisering med just denna utställning, som av museet beskrivs som ”en lekfull utställning om normer och rätten att vara sig själv” och som Ola Wong kallar för ”infantil plakatpropaganda”.

Här visas Barbiedockor bredvid dockan Gil med cp-skada, foton på kvinnor som använder mensblod som läppstift och en instagramvideo på Stina Wollter som dansar i trosor. En del av utställningen är en ”privilegiumtrappa”, där besökaren, beroende på hur privilegierad denne är, får röra sig upp och ned i en tänkt normhierarki. Man har också placerat en så kallad normslinga i basutställningen, en gul linje längs golvet att följa, och längs den ställs nya, normkritiska, frågor till gamla föremål.

Normkritik och normkreativitet

Gundela Pettersson är chef för Etnografiska museets publika verksamhet, och hon tycker att begreppet normkritik är problematiskt. Hon föredrar ”normkreativ”.

– Det ligger något inneboende negativt i normkritik. Normer behöver inte vara negativa, men de behöver diskuteras och förändras, säger hon.

”Harmlöst och oprecist”

Begreppet normkritik har kommit att betyda ganska mycket, och har de senaste dagarna kritiserats av bland andra författaren och regissören Lawen Mohtadi.

– Det är på det mest typiskt svenska sättet både harmlöst och oprecist och tillräckligt kraftlöst för att kunna göra resan från att användas av några konstnärer och pedagoger till att tas i bruk av kulturinstitutioner och uppgå i det offentliga samtalet. Min kritik mot normkritik är att det betyder allt och ingenting, skriver hon på sin Facebook.

”Ständiga utbildningar”

Jag frågar Ola Wong vad han menar med begreppet.

– Man har ständiga utbildningar om vithetsnormer, om heteronormer, och det behöver i sig inte vara något fel, men när det blir mer utav en religion än ett filosofiskt verktyg så är det ett problem, säger han.

Fostrande ambition

Rent konkret, hur ser vi den här normkritiken på museerna?

– På utställningen Playground ställer man ut citat som berättar för folk vad man ska tycka och tänka, i stället för den klassiska museiapproachen där man ställer ut ett föremål och så får folk själva tänka kring det.

Har du själv varit och kollat på den?

– Jag har inte varit och kollat på den men jag har fått en insiktsfull beskrivning av hur den är och jag har läst deras presentationsmaterial, säger Ola Wong.