Originaltitel: Harry Potter and the Deathly Hallows: Part II
Betyg: 4 av 5
Regi: David Yates
I rollerna Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Ralph Fiennes, Alan Rickman, Michael Gambon, Helena Bonham Carter, Maggie Smith
Så är den här, den sista delen i sagan om Harry Potter och det är ett riktigt värdigt avslut vi bjuds på. ”Dödsrelikerna 2” är, tillsammans med ”Fången från Azkaban”, bäst i hela filmserien.
Det drar ihop sig till slutstrid mot de onda makterna och Harry och hans vänner måste söka efter de sista horrokruxerna för att förgöra Voldemort, som dock kommit över en av de mäktiga Dödsrelikerna i Fläderstaven. Äventyret börjar med ett farofyllt inbrott i en bank skött av svartalfer och går vidare till en stor batalj på Hogwarts. Under resans gång får vi också berättelsens luckor ifyllda när Harry och vännerna får mer kunskap om det förflutna.
Vissa av de tidigare filmerna har hämmats av en något yxig struktur där varje ledtråd till något mysterium eller artefakt leder till sjutton andra och figurerna tvingas stå och bena ut ett sammelsurium av namn och kopplingar för publiken. Men här är det mindre namnuppräkningar och mer action på alla håll och kanter. Filmen är också den kortaste i serien med sina dryga två timmar och lätt den tätaste berättarmässigt.
Det går undan, milt sagt, och är som tidigare späckat med hisnande sekvenser, fantastiskt ögongodis i den detaljrika scenografin och spännande action med strålande specialeffekter. Till och med 3D:n är väl tilltagen och skänker mer ett fint djup än spektakulära hoppa-till-effekter.
De yngre skådespelarna får godkänt, om man ska vara generös, med ett plus till Daniel Radcliffe som växt upp till att fint kunna axla rollen som Harry. Men producenterna har ju smart nog satsat på gräddan av den brittiska skådespelareliten för understödja sina mindre rutinerade kollegor, och det är i birollerna som det verkligen svänger skådespelarmässigt. Från Helena Bonham Carters bindgalna Bellatrix och Ralph Fiennes mjukt väsande Voldemort till Maggie Smiths prudentliga professor och Alan Rickmans tungt pauserande Snape.
Men även i mindre gästinhopp kan det spritta till ordentligt, som när Warwick Davis dyker upp som svartalfen Griphook eller Kelly MacDonald agerar slottsspöke.
De mest hängivna fansen av J.K. Rowlings mastiga böcker kan ha vissa invändningar mot regissör Yates och manusförfattaren Steve Kloves kanske något hastiga avslut och epilog, men på det hela taget kan nog de flesta skriva under på att det här är en formidabel avslutning på filmserien.
Jerker Peterson