Pjäsen ”Ungdom utan Gud” handlar om en antifascistisk lärare i 30-talets Tyskland. Han går ständigt i polemik med elever som ger uttryck för nazistiska åsikter. Pjäsen är skriven av den antifascistiska författaren Ödön von Horváth.
Strax innan premiären av pjäsen stoppades den av Radioteaterns ledning, för att tvättas på ordet ”neger”. Detta har kritiserats av både regissören och manusförfattaren, vilket Kulturnyheterna tidigare rapporterat. Manusförfattaren Stellan Larsson tycker att om man ”tonar ner språket så riskerar man också att tona ner bilden av nazismen”.
Absurdistisk diskussion
Men denna kritik visar bara på att den vita publiken och kreatörerna tycks vara besatta av N-ordet, enligt organisation Black Coffee, som beskriver sig själva som en separatistisk svart afrikansvensk organisation.
– Det är egentligen väldigt enkelt, man gör alltid lite ändringar och justeringar vid nyuppsättningar. Men när det kommer till det här så blir det en principsak att ordet inte ska tas bort, säger organisationens företrädare Araia Ghirmai Sebhatu.
Han tycker inte att det är en fråga om censur.
– Det är absurdistiskt att låtsas som att hela yttrandefriheten vilar på N-ordet, säger Araia Ghirmai Sebhatu.
Inte betydelsebärande
Argumentet att användningen av ordet i en antifascistisk pjäs skulle kunna vara viktigt för förståelsen av vår rasistiska historia ger han inte mycket för.
– Kanaliseras hela 30-talet genom N-ordet? Jag tror inte på det. Om man vill skildra 30-talet kan den tidsandan följa med utan att man använder N-ordet. Ordet är inte så betydelsebärande i den utsträckningen att det är hela pjäsens andemening, säger han.
Tyder inte hela den här diskussionen på att det är ett betydelsebärande ord?
– Jo, på det sättet är det ju det. Genom att man fortfarande vill äga och använda det. Jag menar betydelsebärande i narrativ mening, säger han och efterfrågar större kreativitet i manusarbetet.
– Det finns många kreativa möjligheter för att visa tecknet för ordet, och använda det i stället för att bara reproducera det. Vi måste hitta vägar för att inte bara göra på samma sätt som de gjorde på 30-talet om man vill nå fram, säger Araia Ghirmai Sebhatu.
Snedvriden kanon
Araia Ghirmai Sebhatu menar att det finns andra sätt att signalera ordet än uttala det. Att insistera på att använda ”neger” är ett tecken på att skildringar av rasism och förtryck ofta sker på vita människors villkor. Och i deras berättelser tycks ordet vara en obligatorisk beståndsdel.
– Det handlar om att vita gör pjäser som ska förmedla hur hemskt det var. Vita manusförfattare och dramaturger vill skildra orättvisor bekvämt på sitt eget sätt. Det är nästan som att det enbart är så de här frågorna går att ta till sig. Då har vi ett problem, säger Araia Ghirmai Sebhatu.
Antirasism för vita
Han efterfrågar andra berättelser, med andra avsändare.
– Vi har ett problem när det ska vara bekvämt för en vit publik att ta till sig orättvisor som har med ras att göra. Vad händer med den afrosvenska realismen där vi kan visa på förtryck utan att använda N-ordet genomgående? Vi kan inte skildra de här frågorna på den vita publikens villkor, säger han.