I semifinal ett blev det kvällens mest glamorösa stjärna (trenchcoaten hon bar på scen består av 42 meter tyg), Tone Sekelius och bidraget My way samt Anna Bergendahls djupa Higher power som knep finalplatserna. Anna Bergendahl var minst sagt rörd och Tone såg överlycklig ut.
I den andra semifinalen blev det Theoz med sin svängiga Som du vill samt Cazzi Opeias glada poplåt I can't get enough som gick vidare till final. Theoz var minst sagt chockad och Cazzi Opeia fällde en och annan glädjetår.
Premiär för Semifinalen
Alla som satte kaffet i halsen när svenska medier flashade om att Melodifestivalen görs om fick se resultatet ikväll. Den allra första Semifinalen ägde rum, tidigare känd som Andra chansen. Den största skillnaden är att Andra chansen bestod av fyra dueller. Nu delades de åtta bidragen upp i två grupper (semifinal 1 och 2), där två bidrag från varje grupp gick vidare till final. Den enda nackdelen var att man knappt hann glädjas över vinnarna av den första semifinalen innan den andra drog igång. Man hann nästan glömma bort vinnarna, men det kanske är meningen?
Mer än bara självkärlek
Mello handlar liksom alltid bara om Mello, driver med sig själv och älskar sig själv. Ibland kanske det blir för internt eller tråkigt för nya tittare som missat en låt från en gammal deltävling. Men ikväll gjordes det riktigt snyggt när fyra nya artister valdes in i Melodifestivalens Hall of Fame. Melodifestivalens musikhistoriska betydelse framhävdes.
Att Peter Himmelstrand var den som på 60-talet introducerade tävlingen för pop på svenska, att Eva Dahlgren på 70-talet körde på melodiös gitarrpop och att Arja Saijonmaa på 80-talet fick till en generationsöverskridande hit. På 90-talet utmanade Loa Falkman den mer konservativa genrestilen i Mello med operapop. Bidragen har en gång i tiden varit normbrytande och kanske är det anledningen till att musiktävlingen i dag faktiskt kan ses som hela Sveriges folkfest. Jag menar kolla bara på genremixen!
Sen var hyllningen till Peter Himmelstand väldigt fin med Lionman som framförde Alla har glömt. Och att få se Arja Saijonmaa köra Högt över havet på scen var definitivt ett stort plus, för vem är charmigare än hon?
Shout out till dansarna
Jag måste bara få ge en shout out till dansarna. De har levererat deltävling, efter deltävling, mellanakt efter mellanakt. De har haft fler klädombyten än programledarna och övat in flera olika koreografier och dansstilar. Artisterna i all ära men jag kan inte låta bli att imponeras av dansarnas fantastiska arbete i år.