Redan det första Nobelpriset i litteratur, som 1901 tilldelades den franska poeten Sully Prudhomme, skapade högljudda protester.

42 svenska kulturpersonligheter, däribland August Strindberg och Anders Zorn, rasade och menade att priset borde ha gått till den mer nyskapande Lev Tolstoj.

”Den ovärdige hedras ofta här i landet med utmärkelser, Svenska Akademien har nyss genom sitt sista inval visat sin oerhörda förmåga att leta upp oförtjänta”, skriver August Strindberg angående Prudhommes vinst.

Politiserat

Två sovjetiska författare har tvingats tacka nej till priset av rädsla för reaktioner från fosterlandet. Boris Pasternak, författaren till Doktor Zjivago, 1968 och Aleksandr Solzjenitsyn 1970.

När Aleksandr Solzjenitsyn, som uppmärksammat sovjetiska fångläger, tackade nej, riktades kritik mot svenska regeringen för undfallenhet mot Sovjet.

Författaren Vilhelm Moberg kritiserade Olof Palme och tyckte regeringen agerat fegt som inte tillåtit en prisceremoni på svenska ambassaden i Moskva.

En hätsk debatt i ”Kvällsöppet” från 1971 mellan Olof Palme och Vilhelm Moberg, ledd av P.O Enquist, finns att se i Öppet Arkiv.

En som tackat nej helt frivilligt är den franske författaren Jean-Paul Sartre, som 1964 demonstrerade sin frihet genom att inte ta emot priset. Det sägs att Sartre senare ska ha ångrat sig och önskat få ta del av prispengarna, något som han nekades.

Jävsituation

1974 tilldelades Nobelpriset i litteratur de svenska författarna Eyvin Johnson och Harry Martinson.

Då de båda författarna var medlemmar i Svenska Akademien, skapade priset högljudda protester och en intensiv jävsdiskussion. Kritiker menade att deras roll i Svenska Akademien gjorde dem oförtjänta av priset.

Tidigare akademiledamoten Lars Gyllensten menar i sina memoarer att kritiken mot nobelpriset var orsaken till att Harry Martinson 1978 tog sitt liv genom den japanska självmordsmetoden harakiri.

Dödskyss?

Nobelpriset kan förutom ära och berömmelse, även innebära en viss prestationsångest.

Författaren John Steinbeck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962 och var då 60 år gammal. Han sägs ha beskrivit priset som en dödskyss. Efter priset publicerade han ingenting mer fram tills sin död 1968.

Anna Gunder, forskare vid avdelningen för litteratursociologi, har forskat på Nobeleffekten och menar att Nobelpriset som dödskyss är en myt.

– Det har väl antagits att om man får Nobelpriset så slutar man skriva, att det skulle vara en sorts förbannelse. Det skulle ju vara kontraproduktivt om man berövade världen en massa mästerverk. Men det finns ingen sån trend på de författare jag har studerat utan det är en myt, säger Anna Gunder.

Över hälften av pristagarna mellan 1950-2005, vilket är åren Anna Gunder bedrivit sin forskning på, har efter att ha tagit emot priset givit ut ytterligare minst tre böcker, vilket hon menar inte kan vara ett tecken på skrivkramp.

Även om man lyckas prestera efter tilldelningen, kan prisets uppmärksamhet leda till en viss distraktion. Författaren Doris Lessing menade i en intervju med BBC att det enda hon gjorde efter att hon tog emot priset, var att blir intervjuad och fotograferad och beskrev vinsten som en ”en jävla katastrof” för hennes skivande.