Det är sen eftermiddag och Cathrine Winnes har nyss kommit hem från dagens arbete med en konsertproduktion. Senare i veckan ska hon undervisa på Norges musikhögskola, samtidigt som hon är konstnärlig ledare och huvuddirigent för Blåsarsymfonikerna i Stockholm.
Men nu träffas vi i hennes hus i en förort till Oslo för att prata om den nya serien som hon programleder: She composes like a man. Titeln är ett citat från en recension skriven under sent 1800-tal, av en manlig kritiker som ville berömma den tyska kompositören Louise Adolpha Le Beau.
Skrev under pseudonym
– Om vi går tillbaka till 1800-talet ser vi att det var bäst för kvinnor att vara hemma även som musiker. De borgerliga kvinnorna hade stora salonger med stora sällskap som de underhöll, någon spelade klaviatur, någon lite violin, säger Cathrine Winnes och spelar luftfiol för att illustrera.
– Men längre än så kunde man inte gå, för det var inte allmänt accepterat. Då behövde man hitta en annan väg för att bli publicerad, säger Cathrine Winnes.
She composes like a man sänds i fyra delar. Serien lyfter fram kvinnliga kompositörer som till exempel varit tvungna att använda sina bröders namn för att få sin musik spelad. Cathrine Winnes berättar hur nytt det är att komma i kontakt med verk skrivna av kvinnor, även när musik är ens jobb.
– Jag dirigerade mitt första kvinnliga verk 2013. Då jag gjorde research och satte upp norsk kvinnlig orkestermusik som ingen har spelat sedan den skrevs för 100 år sedan, säger hon.
Har gjort seriens research
Under vår intervju sitter Cathrine Winnes bredvid en flygel i sitt vardagsrum. Hennes ena dotter kommer fram och visar oss vilka tangenter som är lösa på instrumentet. Cathrine Winnes beskriver den som ett arbetsverktyg, men i grunden är hon utbildad saxofonist. Det är också hon som har valt ut tonsättare till She composes like a man, och målet har varit att få en variation i tidsepoker och ursprungsländer.
– En av mina favorittonsättare är Lili Boulanger. Hon dog 24 år gammal och var ett fullkomligt geni. Hade hon levt vidare hade vi fått otroligt mycket flott musik från henne. Verket som vi spelar i serien heter D'un soir triste. Ett väldigt gripande verk från en ung kvinna som ligger på sin dödsbädd.
– Och så har jag blivit väldigt förtjust i Helena Munktells Bränningar, ett senromantiskt verk med fransk touch, säger hon.
Vill ge publiken nya verk att älska
Cathrine Winnes tror att alla kvinnor som presenteras i serien skulle ha varit välkända namn i dag om de hade levt i ett mer jämställt samhälle – och att de skulle ha varit fler. Det var först på 1900-talet som det blev mer accepterat för kvinnor att skriva orkestermusik under eget namn.
– Samtidigt som kvinnorna kräver att få rösträtt – sufragetterna i England, och det sker saker och ting här i Norden också – så ser vi att kvinnor börjar komponera stor musik, det vill säga för stor symfoniorkester. ”Jag vill också skriva opera” säger kvinnorna och så gör de det!
Som dirigent ser sig Cathrine Winnes som en ”musikförmedlare”, en roll som hon också tar på sig i serien.
– Tiden är inne att gå tillbaka och komplettera musikhistorien. Det innersta hoppet är att hitta verk som kan utvidga repertoaren… Att inte bara skriva nytt utan gå tillbaka och ta fram verk som publiken kan älska, säger hon.