Ilon Wikland har inte varit arbetslös sedan hon fick i uppdrag att teckna ”Mio min Mio” 1954. Det var första gången hon ritade en Astrid Lindgren-berättelse. Samarbetet med Sveriges mest älskade barnboksförfattare gjorde senare Ilon Wikland till stjärnillustratör. ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Barnen i Bullerbyn” och ”Ronja Rövardotter” är några av hennes mest kända skapelser.

På Bokmässan i Göteborg sitter den nu 82-åriga illustratören och signerar sin senaste bok ”Sotis: en alldeles sann historia”, en berättelse om vänskapen mellan en flicka och en liten katt. På senare år har hon också samarbetat flitigt med Mark Levengood – nyutkomna ”Rosor, min kära, bara rosor” är den fjärde boken de gör tillsammans.

Av alla klassiska figurer du har ritat, vilken är du mest förtjust i?

– Jag går inte runt och är förtjust i mina egna illustrationer. Jag har inte mig själv på väggarna hemma, säger Ilon Wikland.

Vilken bok ligger dig varmast om hjärtat då?

– Bröderna Lejonhjärta var väldigt viktiga. Jag grät när Astrid Lindgren läste första kapitlet i boken för mig. Det är viktigt för mig att ha tät kontakt med författaren när jag ska rita en berättelse.

Arbetet med ”Karlsson på taket” var lite av en pärs för Ilon Wikland. Först hade hon ritat den propellerförsedda spelevinken som en gammal farbror. Men det var Astrid Lindgren inte nöjd med. Ilon Wikland ritade om, och hämtade inspiration från en man hon sett jobba på en marknad i Paris.

Frågan om Karlssons väsen har dock gäckat många läsare – han kan uppfattas som ett lite läskigt mellanting mellan barn och gubbe.

Kan du avslöja hur gammal Karlsson ska vara, på riktigt?

– Nej. Han är en man i sina bästa år, helt enkelt.