Allt kommittéarbete innebär kompromisser. Den man till sist enas kring var kanske inte allas kandidat men ändå någon alla kan leva med – eller inte. En kommitté lämnar dessutom bara förslag, som en styrelse, eller i det här fallet Akademien, fattar beslut om.

Oavsett vilken position man befinner sig i, förslagsställarens eller beslutsfattarens, är det slutliga valet beroende av omständigheter bortom den enskilda kommittémedlemmens kontroll.

De yngsta i kommittén, Rebecka Kärde, Mikaela Blomquist och Henrik Petersen, har känt sig manade att försvara årets val av Handke på sina respektive kultursidor; det är också ett tecken på hur svårt arbetet i just denna kommitté har varit, normalt kommenterar man det inte offentligt. Att Kristoffer Leandoer hoppar av just nu, en vecka före prisutdelningen, kommer att tolkas som att han inte vill stå bakom årets val, medan Gun-Britt Sundström i sin kommentar i Dagens Nyheter är helt öppen med att hon inte delar den litteratursyn som lett fram till valet av Handke.

Den externa Nobelkommittén kom till i en krissituation, kanske hade de som tackade ja till att sitta i den inte tänkt igenom alla konsekvenser, det är mänskligt, men att Leandoer och Sundström nu lämnar sina uppdrag visar hur komplicerat det är. Den kommitté som skulle återge priset dess legitimitet har i stället fått ägna sig åt att försvara en pristagare som ifrågasätts alltmer både i Sverige och internationellt. Inte konstigt att man vill lämna sitt uppdrag då.