”I en avlägsen lagun på Island hittas en död människa. Det enda som ligger i närheten är en amerikansk militärbas som liket på nåt sätt ser ut att höra ihop med. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får i uppdrag att ta sig an fallet.”
Ja, ovanstående är en sammanfattning av vad den isländska författaren Arnaldur Indridasons senaste bok handlar om.
– Min pappa var författare och även om man inte alltid vill välja samma yrke som någon av sina föräldrar så blev det ändå så för mig, förklarar Arnaldur Indridason när vi träffar honom på bokmässan i Göteborg. Jag hade en idé och valde till slut att försöka skriva en bok, men då var jag redan i 35-årsåldern.
Många deckarförfattare trots låg kriminalitet
Poesi och berättelser är viktiga för islänningen och hör på något sätt ihop med nationalidentiteten. Massor av böcker ges ut i landet och så här svarar Arnaldur Indridason på frågan om hur det kommer sig att Island, som har nästan lägst kriminalitet i världen, har fått så framgångsrika deckarförfattare.
– Vi saknade just deckare, trots den långa traditionen av berättelser och poesi, och jag tror helt enkelt att det fanns ett utrymme.
Vad är det då på Island som inspirerar till deckarhistorier?
– Allt, vädret, den korta sommaren, den långa vintern, midnattssolen, poesi, allt, skrattar han.
Tio år sedan senaste Sverige-besöket
Det är över tio år sen som Arnaldur Indridason besökte Sverige och gav några intervjuer här.
– Jag har behövt lugn och ro för att kunna ägna mig åt skrivandet och har därför inte kunnat resa så mycket, förklarar han.
Med en utgivning i trettio länder har Arnaldur Indridason ett slags stjärnstatus i deckargenren. Böckerna om kriminalpolisen Erlendur Sveinsson har sålt i miljontals exemplar och också belönats med priser som Glasnyckeln å brittiska Golden Dagger.
Genombrottet kom med fjärde deckaren
Med fjärde deckaren ”Glasbruket” kom genombrottet, men i den nya boken ”Den som glömmer” är det en ung Erlendur Sveinsson vi möter.
– Jag ville väl helt enkelt ta reda på hur allt började för honom. Jag älskar tidresor och det var en njutning att gå tillbaka till 80-talet då allt var enklare, då det inte fanns något internet utan man i stället kunde lyssna till tystnaden.