I den femte delen av sin romansvit om familjen Lauritzen skriver Jan Guillou om den norska motståndsrörelsen under andra världskriget.
Han nämner även den norske nationalhjälten Max Manus som kämpade mot nazisterna. Men i en textrad i slutet av boken skriver Guillou att ”ingen norrman har orsakat så många landsmäns död som Max Manus”, rapporterar norska Aftonposten.
Grov förolämpning enligt Manus dotter
Dessutom talar huvudpersonerna om att Max Manus ska ha skjutit chefen för norska rikspolisen. De båda formuleringarna har väckt ont blod hos dottern Mette Manus.
Hon säger till tidningen att det är en grov förolämpning.
Men Jan Guillou avfärdar kritiken.
– Jag har talat med tokiga norrmän i ett dygn. Ingen har läst boken. Det är en feministiskt vinklad roman om motståndskampen i Norge. Huvudpersonerna är genomgående kvinnor och männen framstår inte till sin fördel, utom två eller tre varav en är en häst, säger han till Kulturnyheterna.
Återger diskussion som fanns
Enligt Guillou valde han den vinkeln eftersom den manliga motståndskampen har beskrivits så många gånger.
– Och så överdrivet, säger han.
De omstridda raderna figurerar i slutet av boken då två kvinnliga hjältar ser på en segerparad i Norge och diskuterar vad som pågått de senaste åren.
– Det fanns en diskussion i hela motståndsrörelsen i alla dess schatteringar huruvida man verkligen kan bedriva sabotage med effekten att tyskarna skjuter många norrmän. Och i det sammanhanget säger en av dem ”ingen har orsakat så många döda norrmän som Max Manus”, konstaterar Guillou.
”Vi har inte efterhandskunskapen”
En enligt honom förståelig kommentar. Men hur ser han på att läsare uppenbart har svårt att skilja fiktion och fakta åt?
– Det har vi författare också. Men man får utgå från att romanen utspelar sig vid krigsslutet. Vi är där då. Vi har inte all den efterhandskunskap i boken som vi har nu. Kommentaren fälls av hyggligt informerade människor. Och den kunde mycket väl ha sagt så – lite arrogant och polemiskt, vilket stämmer överens med bokens feministiska vinkel, säger Jan Guillou.