Det här är riktigt gammeldags: en teaterstil som var inne på 1300-talet. Nô betyder ”skicklighet”, ”talang” och ledande skådespelare i ensemblen, Ujin Sakurama, har nô i blodet, kan man säga.
– Enligt historien har det här varit en tradition i familjen i över 400 år. Jag är den 21:a i ordningen av familjemästare, säger han.
I Japan finns fortfarande drygt 200 pjäser på repertoaren. Men i Stockholm är det nyskrivet och huvudperson är den kände konstnären Hokusai, vars träsnitt med berget Fuji eller olika broar många har sett.
Repar i jeans
Hokusai sa en gång att han ville få leva till att bli hundra år, först då kunde han bli en riktigt stor konstnär.
– Att leva i hundra år på den tiden var ju nästan en evighet. Det intresserade mig och jag tyckte att det var ett intressant tema för pjäsen, säger Ujin Sakurama.
Munken i pjäsen får genrepa i jeans och skjorta för flyget var försenat. Vanligtvis är språket i pjäserna väldigt ålderdomligt, som om vi skulle spela pjäser på fornsvenska här – japaner förstår ofta inte texten.
– Det handlar inte bara om att förstå orden, utan att man ska känna i hjärtat vad nô-teatern vill säga.